Tag Archives: tobleronepolitik

Var landar ”satsen”?

Ärligt talat är jag övertygad om att de flesta hushåll galant kommer att klara en bensinprishöjning om ca 1:-/liter; för oss som kör långt handlar det då kanske om ca 3000-4000 kronor per år i merkostnad. Det vore faktiskt en större skam om vi hade byggt ett välfärdssamhälle där vuxna individer inte ska klara en sådan kostnadsökning.

Så, undrar man kanske, varför har jag ägnat så mycket tid under veckan åt att gnälla på det rödgröna s.k. alternativet som efter stor möda har rullats fram i offentligheten under den gångna veckan?

Jo, det ska jag förklara. För mig handlar det inte så mycket om utgifterna och de skattehöjningar som kommer att drabba oss alla. Dessa kommer vi som sagt att överleva. Skattehöjningen på bensin motsvarar effekterna av en liten konflikt i något av alla de oljeproducerande länderna. Det är kort sagt sådant som man får räkna med.

Problemet för mig är snarare att man inte har något som helst vettigt svar på vad man ska använda pengarna till! Hade de rödgröna bara bemödat sig om att analysera verkligheten och komma med något som åtminstone påminde om seriösa, genomtänkta och välgrundade förslag så skulle jag inte ha ägnat min tid åt att klaga. De har haft snart fyra år på sig att tänka igenom vad de vill åstadkomma och hur de isåfall ska åstadkomma detta – men icke då…

Istället för konkreta och välgrundade förslag kommer man med högst odefinierade så kallade ”satsningar” till kommunerna och diverse andra lika odefinierade svarta hål som man vill lägga pengarna i. Det verkar för en utomstående att man utifrån opinionsmätningar har bestämt sig för att det enda man kan komma överens om är att man vill vara annorlunda än alliansen – och eftersom medierna i mångt och mycket har beskrivit de senaste åren i termer av ”nedskärningar” (istället för det mer korrekta ”reformer”) så har de rödgröna dragit slutsatsen att just ”satsningar” är det som kommer att falla gemene man på läppen. Alas, här ska satsas pengar – alldeles oavsett om det behövs eller ej.

För mig och alla oss andra som ska bidra med dessa pengar som de rödgröna partistrategerna har bestämt ska ”satsas” för att säkra ett regeringsskifte så hade det faktiskt känts mer seriöst om man åtminstone hade försökt börja i den andra änden – dvs med en analys av hur världen ser ut, vad som eventuellt behövs för att förbättra den och isåfall hur det ska åstadkommas. Först efter det kan man då räkna fram en kostnad för åtgärderna.

Istället har man gjort precis tvärt om – man har bestämt sig för att en stor ”sats” imponerar och därför tagit i från tårna och försökt dränka det svenska medielandskapet i en kaskad av ”satsningar” som inte innehåller just någon substans annat än en prislapp…

Hade man börjat med själva analysen hade man istället för den långa rad av populistiska ”satsningar” som vi nu fått beskåda kanske hamnat i ett långt mindre populistiskt budskap – kanske inte helt olikt det som FP:s ekonomisk-politiske talesman Prof. Carl B. Hamilton framförde i DI (länk här). Ett budskap som säger att det för samhällets fortlevnad är viktigt att människor anstränger sig – men att det är negativt för människors vilja att anstränga sig om den politiska klassen lägger rabarber på mer än hälften av den extra pekuniära belöning som du eller jag får för vår ansträning – och detta alldeles oavsett hur gärna politikerna vill satsa offentligt…

Som sagt, utan en strategi så är det stor risk att ”satsningen” landar i det egna knäet och med tiden kallnar och utvecklas till något högst oaptitligt…

Visby 29 april, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

Länkar: Per Gudmundson (om hur de gröna fått ge avkall på sin politik); Liberati (om behovet av sådana sanningssägare som Carl B. Hamilton); DN (om hur Ilja Batljan tvinga krypa till korset och lova att höja skatten (sic!) – troligen för att finansiera en ”satsning” av något slag); DN:s Ledarsida (om att det inte är 50-öringen som är problemet); Kent Persson (M); Johan Westerholm; DN:s Ledarsida (om att tågsatsningen är ganska tom på innehåll); Carin Jämtin (där hon hävdar att deras sats är större än alliansens sats, 10 miljarder större för att vara precis); Maria Wetterstrand (då hon ensam fick hålla hov och berätta om den rödgröna satsningen på bensinskatt); SvD (om koldioxidskattehöjningen); Tokmoderaten; Maria Wetterstrand (här besviken över att inte fler tycker det är en ynnest att få betala en politikers ”satsning”); SvD:s faktakoll (som själva glömde momsen); Maria Eriksson (om vänsterpartist som är fast i sitt skattemissbruk); SvD:s Huvudledare (om att det inte räcker med att göra av med mer pengar, man bör också ha en plan…); Seved Monke (i en stilla undran om vilka skatter som man inte satsar på att höja); Per Pettersson (om detta med att locka till sig barnen med en öppen kakburk); Per Altenberg (och igen); SvD:s Ledarblogg (om hur den rödgröna faiblessen för att ”satsa” offentligt befäster vår plats som landet med de absolut högsta marginalskatterna); Expressen (om de höjda skatterna); SvD (om den rödgröna s.k. politiken);  Johnny Munkhammar och Robert Gidehag (som på ett ungefär håller med om det jag skriver om skatterna – även om Munkhammar då är med i ett parti som inte prioriterar en avveckling av värnskatten)…

"Satsningar" måste både tas någonstans ifrån och ha en bra plats att landa...

3 kommentarer

Filed under Hyckleri, plakatpolitik, politiskt ansvarstagande

Rödgrönt debacle…

Cirkusen fortsätter. Förvirringen kring vad de rödgröna egentligen vill tätnar.

Denna vecka som enligt partistrategerna skulle vara en medial uppladdning inför presentationen av skuggbudgeten nästa vecka håller på att gå till historien som den vecka då väljarna såg att de rödgröna hade köpt kejsarens nya kläder.

Några korta smakprover:

  • Man får ställa in ett antal presskonferenser för att man inte är redo med politiken.
  • Den politik som man presenterar i form av t.ex. järnvägar avslöjas snabbt som luftslott utan verklighetsförankring.
  • Finansieringen av luftslotten visar sig vara lika luftig som de handlingsplaner som man inte lyckats enas om.
  • Tolvtusen miljoner kronor ska lånas upp för att användas på helt odefinierade satsningar i kommunal regi.
  • Gårdagskvällens s.k. besked om att V fått sin vilja igenom och att man skulle (åter)införa en typ av förmögenhetsskatt dementerades myndigt av MP:s Maria Wetterstrand i morgonekot – någon sådan skatt skulle man inte införa (enligt henne).
  • Skatten på bensin skulle höjas med 49 öre – men man glömde att nämna att till detta så kommer naturligtvis moms.
  • Som en del i luftfinansieringen av luftförslagen så talar man på nästan 70-talistiskt manér om beskattning av ”övervinster” i energibolag; vän av ordning undrar dock hur denna beskattning ska gå till – särskilt då vi talar om utländskt ägda energibolag.
  • Efter måndagens fiasko kring lanseringen av järnvägarna så har det tydligen beslutats att man ska undvika gemensamma presskonferenser eftersom partiledarna inte ens under en sådan tillställning kunde hålla sams…

Så, om det är någon som ärligt kan säga att de efter denna ”lanseringsvecka” känner säkrare på vad den rödgröna trojkan vill åstadkomma och/eller hur de vill åstadkomma detta så får ni gärna räcka upp en hand.

I mina ögon så har veckan väckt snarare än svarat på frågor och måste på så sätt karakteriseras som ett allvarligt bakslag för de rödgröna. Som för majoriteten av frågor så gissar jag att beskedet från de rödgröna blir att de ”ber att få återkomma”. Men, om du frågar mig så skulle jag helst se att de lät bli…

Visby 28 april, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

Länkar: SvD, SvD, SvD, DN, DN, Per Altenberg (läsvärt); Seved Monke (som också påminner om att en rödgrön röst har en prislapp)

4 kommentarer

Filed under plakatpolitik, politiskt ansvarstagande, skattepolitik

Luftslott som affärsidé

Det har blivit mycket luftslott de senaste dagarna. Det har sin förklaring i att de rödgröna försöker presentera sin politik. Hittills har luftslotten mest handlat om deras vilda och föga förankrade utgiftsplaner. Det har blivit tal om Tobleronepolitik och oansvariga och ogenomtänkta utgifter för utgifternas skull (t.ex. de 12 miljarderna extra i ospecificerade ”satsningar” till kommunerna).

Idag på kvällen står det dock klart att den rödgröna trojkan har valt luftslott som affärsidé även vad gäller sina intäkter.

Man ska tydligen återinföra en förmögenhetsskatt men ”hur den nya skatten ska utformas är inte klart”. De tror sig kunna hitta på en sorts skatt som inte har alla de negativa bieffekter som gjorde att man tog bort den gamla förmögenhetsskatten. Jag säger bara lycka till!

Luftslott ska med luftslott finansieras!

Visby 27 april, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

Länkar: SvD, DN, Per Gudmundson om springnota som finansieringsform (SvD), Andreas Krohn (som väldigt träffsäkert påminner om att ett alternativt sätt att lösa trätan mellan Mp – som är emot en förmögenhetsskatt – och V – som är för en förmögenhetsskatt – hade varit en specialdesignad folkomröstning…)

Ett luftslott ifrån sagornas värld...

Lämna en kommentar

Filed under plakatpolitik

Bred (hmm) dyrare än riktad (hmm)???

Att en bred en kostar mer än en riktad står klart efter morgonens s.k. besked från de rödgröna. En bred kostar nämligen niotusen miljoner kronor och en riktad kostar faktiskt inte mer än tretusen miljoner kronor. Den slutgiltiga prislappen är dock inte riktigt klar eftersom detta är prisuppgifter relativt vad den alliansmärkta varianten av samma sak kostar, d.v.s. den breda blir niotusen miljoner kronor dyrare med en rödgrön valseger medans den riktade bara blir tretusen miljoner kronor dyrare – på ett ungefär…

Nu undrar ni, vad i hela fridens namn talar jag om?

Det jag talar om är naturligtvis ”SATSNINGEN”; detta i den politiska nysvenskan så förhatliga ord som kan innebära allt och inget. Och faktum är att jag inte har den blekaste aning om vad de rödgröna vill åstadkomma med mina och dina tolvtusen miljoner kronor – annat än då en artikel på Brännpunkt.

De skriver att ”[v]i föreslår att kommunernas resurser stärks med nio miljarder kronor mer än i regeringens budget i breda satsningar över en tvåårsperiod. Därutöver föreslår vi över tre miljarder i riktade satsningar över en tvåårsperiod.” (SvD) Något besked om exakt vad som ska åstadkommas med dessa lånade pengar har man inte bemödat sig om att lämna.

Precis som med gårdagens luftslott om snabbjärnväg till metropolen Borås (ca 60.000 inv.) så saknas det alltså avsevärt vad gäller precisionen i den rödgröna trojkans s.k. besked…

Det enda jag vet med säkerhet är att den breda är dyrare än den riktade! Och, som alltid, plakatpolitik är en för oss medborgare ett dyrköpt spektakel!

Visby 27 april, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

Länkar: Runos Blogg; SvD:s Ledarsida (om hur finansieringen av luftslotten kan gå till); DN:s Ledarsida (om den tvivelaktiga nyttan av små utspridda enklaver av snabbspår); Mats Odell kommenterare detta i SvD och talar om Tobleronepolitik, länk härKent Persson

Kanske kan man nå en ökad precision om man begränsar bredden?

2 kommentarer

Filed under plakatpolitik, politiskt ansvarstagande