Tag Archives: LO

LO: en stat i staten?

Valrörelsen började så bra med en nästan total enighet om att man skulle vara schyssta mot varandra. De olika lägren övertrumfade varandra i att bedyra trohet mot principer om fair play.

Men, nu verkar något ha hänt. Under den senaste veckan har känns det som om valrörelsen har blivit riktigt ful i trynet. Det är dock inte något av de etablerade politiska partierna som stått för de största ingresserna – det är LO!

Det började med deras extremt osmakliga negativa affischkampanj där de försökte ta hedern av alla borgerliga partiledare (en roligare variant av dessa affischer står att finna här på Liberatis blogg samt här och här).

Det fortsatte med att man visade att man inte tolererade oliktänkande artister utan partibok då man nekade Linda Bengtzing att spela på deras familjedag i Furuvik (länk). Konstigt nog tar man tacksamt emot pengarna från alla medlemmar även om de är av samma ”tvivelaktiga” politiska övertygelse som Bengtzing… Men, det är klart, pengar luktar inte på Norra Bantorget heller.

Sedan, idag, kom det kanske allra fulaste utspelet då LO visade vad man kan åstadkomma med de närmare 630 miljoner som man uppskattar att deras sponsring av socialdemokraterna är värd (läs Hamiltons Blanding, länk här) – ett helt paket med populistisk och protektionistisk lagstiftning!

I ett alldeles särdeles osmakligt paket av ”lagförslag” om arbetsmarknaden fick vi alltså idag se hur LO:s egenintressen (ökad makt över svensk arbetsmarknad och svenskt samhällsliv) sammanföll med en smaklös rödgrön flirt med de som sympatiserade med de slagord som myntades i samband med Vaxholmskonflikten då talkörer skanderade ”Go Home” till de utländska arbetare som hade uppsökt Sverige för att skapa sig ett bättre liv. Fy för den lede!

Klart står åtminstone att LO inte på något sätt tänker ge upp sin plats som en potentiell ”stat i staten”. En ”stat” som utifrån sin finansiella styrka och sina kopplingar till rörelsen genom lag kan åstadkomma det man inte kan lyckas med vid förhandlingsbordet.

Det står likaledes klart att det rödgröna laget inte är någon trojka – det är en fyrpartskoalition där kanske den allra mäktigaste parten (LO) inte ens officiellt ställer upp till val…

Visby 19 augusti, 2010
Mikael Olsson, FD

PS: tar alltjämt tacksamt emot förslag om hur man kommer igång med sitt Twittrande? (se http://twitter.com/olssonstweet)

Medialänkar: Maria Eriksson (SvD); Hagwall; Annie Johansson; Albin Ring Broman; Adam Cwejman; Jan Rejdnell; Dick Bengtson; Anders Ljungberg

Update 20 augusti, 2010
I en intressant ledare tar Annika Ström Melin på DN idag upp likartade frågeställningar om LO:s roll i samhället som jag gjorde ovan (länk här). Annars verkar dagens kommentarer mest fokusera på hur LO-folket använder de lokaler och lägenheter (länkar här, här, här, här, här och här) som de har till sitt förfogande och det talas vitt och brett om nolltolerans mot sexköp. Smakfullt nog är partisekreterare Ibrahim Baylan relativt återhållsam (nåja, länk här)- inte minst med tanke på hans egna tidigare eskapader i form av sexklubbsbesök (länk här; se även Liberatis kommentar kring det hela här).

En bild av den polske rörmokare som LO helst skulle se inte dök upp i Sverige...

Annonser

3 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad

Repris i Sverige…

Morgonens radiolyssnande med en massa favoriter i repris lämnar tyvärr en bitter bismak. Varför går saker och ting inte framåt? Hur kommer det sig att debatten står och stampar? Varför är saker som man skrivit tidigare exakt lika relevanta eller icke-relevanta (berorende på ens egen ståndpunkt) nu som tidigare? Som bloggare borde man i och för sig vara tacksam för att återbruk är möjligt också vad gäller det skrivna ordet. Ändå, helt tillfylles är det naturligtvis inte att så lite händer…

Låt oss ta exemplet med kampanjfinansiering. Idag kunde vi t.ex. höra Schlingmann och Baylan debattera exakt samma fråga som var aktuell tidigare i år (och året för det, och året före det etc.) och som jag skrev om själv så sent som i maj under rubriken Myror, elefanter och glashus – allt i en rödgrön röra. Diskussionen gäller då som nu (återupplivat via Institutet mot Mutor på DN Debatt häromdagen) dels huruvida man som politisk organisation bör tala om var pengarna kommer ifrån (något som i övriga delar av världen är legio, se t.ex. kollegan Karl Magnus Johansson på Brännpunkt i april 2009), dels om socialdemokraterna på ett rättvisande sätt också ska redovisa de bidrag i form av arbetskraft och politisk reklam som man får av fackföreningarna.

Just det sistnämnda, stödet från LO till (s) verkar vara extra känsligt eftersom Baylan i radion i morse så snabbt som möjligt försökte skynda förbi ämnet. Att hans försök underlättades av att reportern inte vare riktigt påläst gjorde ju inte saken bättre. Hade hon t.ex. läst den dokumentation som togs fram i samband med den motion om Bidrag till politiska partier och deras kandidater som skrevs av Carl B. Hamilton (fp) – hade det framgått att LO:s direkta bidrag till Partiet uppgick till mellan 75-100 miljoner till 2002 års valrörelse och att om man dessutom inluderade den arbetskraft som LO bidrar med så uppskattades stödet till dryga 500 miljoner kronor. I radion valde däremot åter att diskutera de ca 30 miljoner som moderaterna fått i privata bidrag…

Känslan som infinner sig av dylika repriser i debatten är nog närmast en av torftighet.

***

En annan reprisering – om än av ett mer sentida och välkommet slag – kom i form av den Replik på Brännpunkt som Andreas Carlgren sent omsider författat (som svar på Ahlins och Ygemans populistiska utspel) där han slår fast att Sverige inte hade något val vad gäller att godkänna gasledningen – åtminstone inte om man framgent ville uppfattas som en rättsstat. Om än helt korrekt i sak så kan man inte låta bli att undra om det inte hade varit bättre att redan långt långt tidigare slå fast denna självklarhet? Detta var något som jag skrev om förra veckan under rubriken Billiga poänger på bekostnad av substans i debatten… Tyvärr är det ju så att det är svårare att rätta till skador än att förebygga dem.

Men, förebyggandet brukar ju ibland kräva politisk ryggrad och kan därför uppfattas som lika obehagligt som att ta en vaccinspruta i förebyggande syfte…

Visby 11 november, 2009
Mikael Olsson, FD

PS: Apropå detta med politisk ryggrad så har vi fortfarande inte sett någon politiker som är villig att stå upp för de biståndssystem som de varit med om att skapa och som kom att utgöra gårdagens stora debatt på SvD och som jag skrev om under rubriken Bidragssvenskarnas äventyr… (och idag uppmärksammat även i Gotlands Allehanda) Intressant med denna debatt är att den lär fortsätta och upplägget som man från SvD har valt är intressant – även om de tyvärr ibland glömmer att problematiseringen och analysen till förmån för rapporteringen.

1 kommentar

Filed under Energipolitik, Hyckleri, Miljöpolitik, politiskt ansvarstagande, Sverige som regel eller undantag