RUT(t)et av Sahlin…

Då Mona Sahlin för en sisådär 14 år sedan med sina egna ord fick ryta till och tala om vad hon tyckte om det här med hushållsnära tjänster lät det så här:

Men alla kan ju inte ha råd att använda denna service, invänder då många. Nej, det är sant. Men skall det inte finnas alls då? Alla har inte råd eller lust eller möjlighet att gå på Operan heller att köpa bil, bo i hus eller skaffa en dator. Skall det då inte få förekomma alls? Dessutom vet vi vilken stor svart marknad detta med hemarbete är idag.

Det som kan göra en del av denna marknad vit är bra. Ju fler som inte tvingas bli utnyttjade av människor som inte betalar försäkringar eller arbetsgivaravgifter, desto bättre. Och dessutom finns ett sällan uppmärksammat könsperspektiv på debatten. Att skattesubventionera en byggnadsarbetare som bygger om köket är helt okej. Men att subventionera (hjälpa) ett företag som anställer en städerska att städa i samma kök är förkastligt. Jag har aldrig hört någon kalla byggnadskillen för dräng. Men städerskan blir alltid piga. Att lämna bort den skitiga bilen till tvätt är helt okej. Men att ”lämna bort” köket till tvätt är inte okej.

För mig är det det slavaktiga utnyttjandet som inte är okej. Allt som kan bidra till att öppna den stora tjänstesektorn för vita och sjysta pengar är däremot helt okej.

Mona Sahlin (1996), Med mina ord, Rabén Prisma

Att det låter annorlunda då Mona Sahlin 2010 ryter i om RUT är ju numera allom bekant.

Frågan är bara vad man ska tycka om denna ”ändrade” hållning från de rödgröna? På ett plan så måste man väl tillstå att det hedrar Mona Sahlin att hon någonstans har den insikt som hon har. Samtidigt så kan jag inte känna annat än att det vi sett de senaste dagarna är ett ytterligare ett lågvattenmärke för det rödgröna laget där hyckleriet tagits till nya höjder!

Att i dagens läge ta bort RUT-avdraget och tvinga 1000-tals människor tillbaks in i arbetslöshet och/eller svartarbete är dessutom ytterligare ett tecken på att man inte länge kan vara säker på att hjärtat verkligen sitter till vänster.

Kan ni t.ex. tänka er att Mona Sahlin med samma lättvindighet som hon avfärdar de minst 5000 människor som kommit in på den officiella arbetsmarknaden med hjälp av RUT-avdraget skulle avfärda 5000 bilarbetare? Jag tror inte det heller. Helt klart är att de rödgröna gör skillnad på folk och folk.

Att RUT-avdraget dessutom med största sannolikhet genererar mer pengar till statskassan än vad det kostar understryker bara ytterligare det perversa i det rödgröna hyckleriet.

Visby 4 mars, 2010
Mikael Olsson, Fil. Dr.

Update 5 mars: En riktigt bra ledare som bättre än de s.k. faktaartiklarna i DN och SvD sammanställer vad man de facto vet om RUT-avdragets effekter kom i dagens SvD av Per Gudmundson, länk här. En minst lika bra ledare av Peter Wolodarski (?) hittar man här.

Update 8 mars: I dagens DN så tar ledarsidan ett steg tillbaks och menar att folkpartiets förslag om en utökning av RUT-avdraget för pensionärer och barnfamiljer kanske skulle bli för kostsamt (länk här); själv tror jag att det är bra att öppna för fler nya jobb genom att göra privat hemhjälp till ett verkligt alternativ även för de pensionärer som idag av kostnadsskäl låter bli men som egentligen skulle vilja ha mer egenmakt över sin tillvaro än vad den kommunala hemtjänsten medger.

Medialänkar:

• Per Gudmundsson i SvD läser ni här; Expressen om Monas bok hittar ni här;  KD:s syn på det hela i SvD här; Sanna Raymans läsvärda ledare finns här; en tillika läsvärd ledare som tar fasta på att det kanske är fel att tala om subventioner hittar du här; mer i SvD här. En riktigt tendentiös artikel i DN där de påstår sig kritiskt granska vad som är sant kring RUT hittar du här; mer från DN här och här (i form av en läsvärd krönika från Hanne Kjöller); en ytterligare s.k. faktartikel i SvD återfinns här.
• Andra liberatisters bloggar hittar ni här (Tommy Rydfeldt), här (Sebastian Hallén), här (Per-Åke Fredriksson) och här (Annika Beijbom), här (Isobel Hadley-Kamptz), här (Seved Monke) och här (Jan Rejdnell).
• En bra liberal blogg är Carl B. Hamilton som också argumenterar för en utveckling snarare än en avveckling av RUT – läs honom här.

Drevet fortsätter i lånta fjädrar…

Det från rörelsen välregisserade drevet om orättvisor fortsätter. Nu är det PRO som används som megafon för att tala om det orättvisa i att de som arbetar och därmed finansierar välfärden i landet premieras i form av något lägre skatter än tidigare.

För att verkligen slå fast det ”orättvisa” i att alla inte har samma veckopeng i Sverige så har man tagit fram en rapport som presenterades idag (se länk). I artikeln på Brännpunkt omtalas rapporten som en forskarrapport – men på PRO:s hemsida så framgår att rapporten är författad av en forskningsassistent. Men, för rörelsens folk så är väl det här med titlar inte så viktigt – och dessutom låter det ju bättre med en forskarrapport än en rapport författad av en student emot betalning.

För vissa kan det synas vara hårklyverier att tala om skillnaderna mellan forskningsassistenter och forskare – men faktum är att titlarna i dessa fall verkligen talar om vilken yrkesutbildning en individ har. Forskare är t.ex. en titel som är förbehållen den som genomgått och klarat de krav som forskarutbildningen ställer (normalt fyra år som avslutas med ett offentligt försvar av en doktorsavhandling).

Under resan dit så är den blivande forskaren just forskarstuderande (i dagligt tal doktorand); något som man blir efter att ha blivit antagen till forskarutbildningen (förutsätter avklarad grundutbildning, att man ansöker och att man därtill står sig i konkurrensen från övriga sökande).

Forskningsassistent är ytterligare en annan typ av ställning inom det akademiska. Lite slarvigt uttryckt kan vem som helst bli anställd som forskningsassistent. Arbetsuppgifterna består ofta i att bistå forskare eller forskarstuderande med material.

Så, i korthet, att presentera en undersökning som gjorts av en forskningsassistent som en forskningsrapport är i sanning att paradera i lånta fjädrar…

Måhända är det en insikt om detta som gör att PRO väljer att presentera rapporten tillsammans med mediekonsulter istället för tillsammans med forskningsassistenten. Enligt deras hemsida ska nämligen Curt Persson bistås av personal från Rådhusgruppen under presentationen. Rådhusgruppen i sin tur vet på sin hemsida att tala om att:

Vi vet hur lobbning i samhällsrelaterade frågor går till – i Sverige och i EU
Rådhusgruppen

Nåväl, rapporten gör dock att vi kan vara säkra på att drevet fortsätter ännu ett tag. Och, rörelsens strateger är bara att gratulera till timing och upplägg. Mätt i antal spaltmeter så har kampanjen varit lyckad.

Problemet är väl dock som vanligt att det mesta är munväder från rörelsen. Man har inte för avsikt att ta bort dessa i deras ögon orättvisor vid en eventuellt valseger. På så sätt så kan man inte klassificera de rödgrönas upprördhet som annat än opportunism (något som vi diskuterade här på Olssons Blogg igår).

Visby 11 december, 2009
Mikael Olsson
Forskare 😉

Andra bloggar: Rolf Erikson, Hans Bergström

UPDATE: Att det mest är munväder då vi talar om rörelsens spelade upprördhet om sjukförsäkringen illustreras väl av PJ Anders Linders kommentar på Ledarbloggen. Vidare, även i DN:s referat av rörelsens presentation av rapporten framställs forskingsassistenten som forskare… (DN).

UPDATE LÖRDAG: Idag kom så ett svar från Husmark Persson (Brännpunkt); varför nu inte finansministern svarade förstår jag inte.

Sossarna hotar demokratin?

Med tanke på att socialdemokraterna allt mer anammar alliansens politik var det intressant att äntligen få en indikator på ”bäst-före-datum” vad gäller de rödgröna principerna. I maj hävdades bestämt att Armageddon skulle närma sig med stormsteg om man tillät politisk reklam (se Brännpunkt); åtminstone skulle demokratin vara hotad… Som en konsekvens av detta förklarade man stolt från den rödgröna sidan att man avstod från den typen av reklam…

Så i november samma år lägger socialdemokraterna fast sin valstrategi och då är helt plötsligt allt annorlunda – nu är en satsning på ”betald media” (eufemism för bl.a. TV-reklam) inte längre ett hot utan en möjlighet. Vad hände? Är detta ett tecken på att sossarna ämnar hota demokratin eller är det bara ytterligare ett tecken på att man alltjämt är svajiga så fort det kommer till det som i dagligt tal kallas ”principer”?

Nåväl, i sak har jag inget att invända; jag ser inga större problem med reklam i ”betald media”. Däremot blir den konstaterade livslängden om sex (6) månader på de rödgröna principerna ett problem om man jämför med våra mandatperioder som löper över inte mindre än fyrtioåtta (48) månader…

Läs gärna mitt eget blogginlägg från i maj (Myror, elefanter och glashus – allt i en rödgrön röra) där jag även tog upp detta med hyckleriet kring partifinansiering; länk här.

Läs även SvD som tog upp frågan på sin ledarsida (länk här); DN:s (Rikard Westerberg) ansats på detta med TV-reklam finner ni här. Intressant att notera är att socialdemokratiska bloggare (exempel här och här) inte med ett ord nämner de snabbt övergivna principerna från i våras… Liberala(re) reaktioner i bloggosfären hittas t.ex. här.

Visby 26 november, 2009
Mikael Olsson, FD

PS: Grattis Max!!!

Update: själva bevekelsegrunden för att (trots de tidigare principiella invändningarna) satsa på tv-reklam framstår klarare då man får klart för sig att miljöpartiet snart är lika populärt som socialdemokraterna hos oss väljare (SvD).