Category Archives: Mediapolitik

Sossarna hotar demokratin?

Med tanke på att socialdemokraterna allt mer anammar alliansens politik var det intressant att äntligen få en indikator på ”bäst-före-datum” vad gäller de rödgröna principerna. I maj hävdades bestämt att Armageddon skulle närma sig med stormsteg om man tillät politisk reklam (se Brännpunkt); åtminstone skulle demokratin vara hotad… Som en konsekvens av detta förklarade man stolt från den rödgröna sidan att man avstod från den typen av reklam…

Så i november samma år lägger socialdemokraterna fast sin valstrategi och då är helt plötsligt allt annorlunda – nu är en satsning på ”betald media” (eufemism för bl.a. TV-reklam) inte längre ett hot utan en möjlighet. Vad hände? Är detta ett tecken på att sossarna ämnar hota demokratin eller är det bara ytterligare ett tecken på att man alltjämt är svajiga så fort det kommer till det som i dagligt tal kallas ”principer”?

Nåväl, i sak har jag inget att invända; jag ser inga större problem med reklam i ”betald media”. Däremot blir den konstaterade livslängden om sex (6) månader på de rödgröna principerna ett problem om man jämför med våra mandatperioder som löper över inte mindre än fyrtioåtta (48) månader…

Läs gärna mitt eget blogginlägg från i maj (Myror, elefanter och glashus – allt i en rödgrön röra) där jag även tog upp detta med hyckleriet kring partifinansiering; länk här.

Läs även SvD som tog upp frågan på sin ledarsida (länk här); DN:s (Rikard Westerberg) ansats på detta med TV-reklam finner ni här. Intressant att notera är att socialdemokratiska bloggare (exempel här och här) inte med ett ord nämner de snabbt övergivna principerna från i våras… Liberala(re) reaktioner i bloggosfären hittas t.ex. här.

Visby 26 november, 2009
Mikael Olsson, FD

PS: Grattis Max!!!

Update: själva bevekelsegrunden för att (trots de tidigare principiella invändningarna) satsa på tv-reklam framstår klarare då man får klart för sig att miljöpartiet snart är lika populärt som socialdemokraterna hos oss väljare (SvD).

2 kommentarer

Filed under Hyckleri, Mediapolitik

utopisk rationalitet vs. plakatpolitik?

På dagens Brännpunkt kom en efterlängtad påminnelse inför den stundande klimatcirkusen i Köpenhamn – tyvärr är Björn Lomborg i minoritet i det att han förespråkar rationellt tänkande som en grundförutsättning för att mildra och/eller hantera förändringarna som kommer av ett förändrat klimat.

Majoriteten – både bland politiker och (miljö)aktivister – verkar istället övertygade om plakatpolitikens primat. Utifrån plakatpolitikens logik blir det absolut viktigaste att det ”syns” att man ”gör något” (eller verkar vilja göra något); näst viktigast blir då att man sedan gör något av allt det man beslutat inför fotoblixtarna; och, sedan, tyvärr långt mindre prioriterat kommer frågorna om ”vad” man ska göra och hur man ska göra det och varför man bör göra det ena men inte det andra…

Gissningsvis är det den typen av logik som ligger bakom det som troligen kommer att visa sig vara en sannspådom av Lomborg då han skriver:

Det kommer att produceras ett uttalande där politikerna än en gång försäkrar att de åtar sig att lösa problemet med den globala uppvärmningen. Denna upprepning av vad politikerna redan kommit överens om kommer att hyllas som en seger för miljön samtidigt som de svåra frågorna skjuts upp…

Tyvärr är det just genom att skjuta på de svåra frågorna och sidsteppa det rationella tänkandet som man kan få absurda och rent kontraproduktiva lösningar – som t.ex. det svenska etanoldebaclet (se bl.a. mitt egna inlägg om plakatpolitikens pris).

Kort sagt, det svåraste av allt (närmast en utopi) verkar vara att få gehör för det rationella och kritiska tänkande som Lomberg och Copenhagen Consensus Center förespråkar!

Visby 8 november 2009
Mikael Olsson, FD

Lästips:

1 kommentar

Filed under Mediapolitik, plakatpolitik

Myror, elefanter och glashus – allt i en rödgrön röra…

På dagens Brännpunkt har tre partisekreterare tagit till orda i en insinuant och samtidigt ganska lam kritik av nyttjandet av audiovisuell framställning (rörliga bilder med ljud) i politiska syften.

De hävdar att demokratin är hotad. De nämner republikaner i USA (två hemskheter i en och samma mening). Huvudnumret i deras inlägg är att det krävs pengar för att driva politik – de skriver att:

Risken är att det inte blir de med de bästa argumenten utan de med den största plånboken som får sista ordet. Under valåret 2006 fick Moderaterna in 30 miljoner kronor från hemliga donatorer.

Men, vän av ordning frågar sig varför man i sammanhanget inte tar upp de mångdubbelt större belopp som LO pumpar in i socialdemokratiska kampanjer?

Duger inte LO-pengarna att betala reklam med? Är det isåfall därför man menar att dessa pengar – trots att beloppen är långt större än de som man förfasar sig över i artikeln – likt Magnus & Brasses myror och elefanter på något sätt ska mätas annorlunda än moderaternas pengar?

För den som vill läsa mer om detta så finns en intressant dokumentation i samband med den motion om Bidrag till politiska partier och deras kandidater som skrevs av Carl B. Hamilton (fp) – i den framgår att LO:s direkta bidrag till Partiet uppgick till mellan 75-100 miljoner till 2002 års valrörelse.

Räknar man dessutom in den arbetskraft som LO bidrar med så uppskattades stödet till dryga 500 miljoner kronor.

Det är väl i sammanhanget ingen som förvånas över att den röd-gröna majoriteten förkastade Hamiltons motion som skulle ha inneburit en öppnare redovisning av denna typ av kampanjbidrag.

Men, som sagt, innan man skriver artiklar kanske man ska kolla om man råkar befinna sig i ett glashus

Visby 23 maj 2009
Mikael Olsson, FD

Update: Intressant att socialdemokratiska företrädare dagen efter ovanstående Brännpunktsartikel går ut och prisar ”nya mediers” betydelse – och att de poängterar att det är billigt… 😉 (SvD)

Update II: Äntligen efter en vecka kom en bra replik på den ovan refererade Brännpunktsartikeln – konstigt bara att endast ett parti skrivit under… (länk här)

4 kommentarer

Filed under EU-valet, Hyckleri, Mediapolitik

telia och sarkozy har kidnappat mitt nät

Det är en underdrift att säga att ordet uphovsrätt har upplevt en renässans. Äganderätten har både hyllats och kritiserats. Diskussionen har ibland varit initierad, ibland mindre så…

Viktigt är dock att det idag kanske råder en större enighet än någonsin tidigare om att äganderätt (property rights) och hur den hanteras och regleras faktiskt är avgörande för hur vårt samhälle utvecklas över tid.

Det exempel som vi alltsom oftast fått oss till livs är att vi inte skulle ha fått vare sig Beatles eller Roxette om The Pirate Bay hade funnits tidigare och/eller skulle få hållas utan rådigt ingriande av ett opartiskt (!) juridiskt system. Kort sagt, vi har fått en bild av de stackars musikerna (Gessle & McCartney) och hur de står i soppkök efter att ha passerat ruinens brant. Mina ögon brukar alltid tåras.

Ett exempel som mer sällan diskuteras är din och min personliga äganderätt till det som i dagligt tal går under namnet internet. Jag har själv alltsedan 1980-talet och de första modemens intåg med min tid och mina hårdvaruinköp (många datorer har det blivit) bidragit till den så kallade internetrevolutionen. Och, jag är inte ensam!

macintosh

Måhända låter det övermaga, men jag är övertygad om att om vi inte hade haft det internet vi har idag om inte vi användare hade lagt sådan tid och engagemang som vi gjorde från sent 1980-tal och framåt. Kort sagt, vi har som användare en form av upphovsrätt till internet!

Utifrån ovanstående så är min fråga idag vem jag ska vända mig till för att få min upphovsrätt skyddad mot sådana profitörer som Telia (trafikintäkter från att ge människor access till det internet jag varit med och skapat), Sony BMG (går inte direkt med förlust) och Sarkozy (försöker tjäna politiska poäng på att förstöra mitt internet)?

Vem ringer jag för att protestera mot att Telia med flera forsöker omvandla mitt internet till en gigantisk betal-TV-kanal? Vem tar tillvara mina rättigheter?

Visby 13 maj
Mikael Olsson, Fil. Dr

Om Sarkozy: SvD, DN, DN

Sansad röst om musikernas rättigheter (dock inget omnämnande om mina rättigheter): SvD

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Lämna en kommentar

Filed under Äganderätt, Hyckleri, Mediapolitik

teknikens under och pseudonyheter

image403446759.jpgEtt litet test bara för att se hur det nyligen inköpta programmet till mobiltelefonen funkar… Man kan ju inte vara en arg samhällsmedborgare jämt – ssk inte då det är så här vackert ute (så här ser det ut där jag bor).

Ibland får man helt enkelt välja att lämna alla scoop som meddelas i ekot därhän. I morse kunde vi t.ex. Höra att samma flygplan som flyger vapen också flyger mat. Wow! Chockerande! Kort sagt, ett verkligt scoop Sipri… 😉

Och, att döma av medietäckningen (Sipri, DN, SVT, SR) så har man verkligen lyckats få många att hålla med om att det är en ”nyhet”. Hmm… Update: framåt förmiddagen så gav slutligen även SvD upp och slog på trumman för ”nyheten”…

Men, nu tillbaka till den soliga morgonen!

Visby, 12 maj
Mikael

Mobile Blogging from here.

Lämna en kommentar

Filed under Mediapolitik, Public Service

Kaliber i P1 – en återkommande och pinsam helgplåga…

Oj oj oj. Så var det dags igen. Helg och allmän nyhetstorka eller helg och fritt fram för inbördes beundran på Sveriges Radio. Oavsett om det är det förstnämnda (nyhetstorka) eller det sistnämnda (pinsam inbördes beundran) så har fenomenet blivit alltför återkommande och alltför intensivt för att vara trevligt.

Det brukar börja på fredagen – ibland redan på morgonsändningarna – ibland senare under dagen – och då det väl har inletts så fortsätter det hela helgen och ofta även på måndagen. Vad undrar ni? Jo, alla som brukar lyssna på P1 med någon regelbundenhet vet att vid lunch på söndagarna så har man fått höra en och samma jingle/sales pitch för det av kanalen egenproducerade programmet Kaliber som sänds vid 13.00 på söndagar.

Ibland har dessa ”skjutjärnsreportrar” åkt finlandsfärja och lyssnat på fyllesånger – ibland har de (som denna vecka) hittat en privat bostadsstiftelse som inte följer sina statuter (att kommunerna sällan följer gällande lagstiftning brukar inte uppmärksammas på samma sätt)…

Ämnena varierar men något som är kontstant är det närmast desperata draget som redaktionerna (Kaliber + Ekot) visar i sin jakt på att slå på alla tillgängliga trummor för den egna produktionen. Frågor om nyhetsvärdering verkar helt klart bli satta på undantag då det gäller att skapa uppmärksamhet kring det egna, ofta medelmåttiga, programmet…

pinsamt

Pinsamt P1!

Visby 10 maj
Mikael Olsson, FD

PS: Apropå Robert Dicksons Stiftelse, länk. Även GP uppmärksammar det hela, men deras vinkling är inte lika hård som P1 Kalibers, så här framgår att stiftelsen är långt ifrån ensam i att ha problem att fullt ut leva upp till statuterna (som i just denna stiftelses fall också stipulerar att man ska stödja gudsfruktan hos arbetarklassen)…

Update, måndag: Det som inleddes på fredagen har i vanlig ordning börjat leva sitt eget liv på måndagen – nu har DN, SvD m.fl. hängt med på tåget. Ekot har sina obligatoriska uppföljningar… Kort sagt, allt är precis så förutsägbart och välregisserat som bara en väldigt uppfinningsrik redaktion med hela Sveriges viktigast medieföretag till sitt förfogande skulle kunna önska.

Men, hur var det med nyhetsvärderingen igen – är detta verkligen det viktigast som har hänt under perioden fredag-måndag? För oss som tvivlar så är det bara att hoppas att ett nytt och bättre scoop börjar rulla i radions P1 kommande fredag. Den som är nyfiken på vad nästa helgs viktigaste nyhet kommer att vara kan redan nu ringa redaktionen på Kaliber…

Lämna en kommentar

Filed under Hyckleri, Mediapolitik, Public Service