En valfrihetsrevolution i vardande?

Den under veckan uppvisade rödgröna politiska impotensen har debatterats ivrigt. Här på Olssons Blogg skrev jag om förslaget att folkomrösta om Förbifart Stockholm vid ett par tillfällen under rubriken ‘helvetets förgård’ (länk här och här) – intressant nog var det ingen som protesterade mot rubriksättningen som syftade på Per Albin Hanssons påstådda karakteristik av Stockholms Arbetarekommun. Kanske är det så att alla är ense om att den rödgröna trojkan har gett sig in på ett sluttande plan…

Nåväl, veckan utvecklades till en verkligt förnedrande uppvisning av rödgrön politisk inkompetens. Efter att ha avhänt sig ansvaret för den nationella infrastrukturen i Stockholmsområdet (vägar och spårvägar i huvudstaden) så visade det sig senare under veckan att man inte heller kunde komma överens i tid för att fylla de planerade gemensamma presskonferenserna med någon form av gemensamt innehåll (länk här). Med tanke på att man inte heller verkar överens om vare sig pensionssystemet som Kalle Larsson och vänsterpartiet vill riva upp (länk här) eller rättspolitiken (länk här) så kanske det blir tunnsått med presskonferenser från de fyras gäng.

Dock, beslut måste tas i alla dessa frågor, så frågan är om vi ser inledningen på en ny politisk era där ansvaret förs över till ”befolkningen” i form av olika mer eller mindre kaotiska folkomröstningar inom majoriteten av de områden som brukar hänföras till statens kärnverksamhet? Är det månne inledningen på en valfrihetsrevolution?

Förvisso är jag för valfrihet, men det skulle kännas bra mycket bättre om det fanns en tanke bakom denna valfrihetsreform annan än den rödgröna politiska beröringsskräcken. Faktum är att det faktiskt finns många områden där jag som liberal tycker att det politiska systemet måste ta ansvar.

Tyvärr verkar de områden där jag finner det i allra högsta grad befogat med politiskt ansvarstagande (t.ex. infrastruktur, skola, sjukvård, rättsväsende, arbets- och skattepolitik) sammanfalla med de områden som de rödgröna finner det svårt att komma överens och risken är därför överhängande att den typ av valfrihet som de rödgröna för fram i form av folkomröstningar om än det ena än det andra kommer att lämna en obehaglig bismak för oss som utsätts för detta valfrihetsexperiment…

Polsk riksdag var länge ett nedsättande uttryck för styresskicket i vårt stora grannland i söder; kanske kommer Svensk riksdag i framtiden att få en klang som vi inte riktigt önskat oss…

Visby 25 april, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

Medialänkar: Sanna Rayman kom in på samma spår i söndagens SvD, länk här; bra läsning om det som borde vara det politiska systemets huvuduppgifter av PJ Anders Linder hittar ni här; Lars Björndahl skriver här – även om han har fel i sak – de rödgröna är inte ens överens om hur mycket de vill höja skatten; tidigare välskrivet på DN om politiskt ansvarstagande finns här; SvD:s ledarblogg här; om förbifarten av Sten Nordin hittar ni här; handelskammarens invändningar mot de rödgröna förseningarna av förbifarten hittar ni här (även om jag också är skeptisk till den typ av räkneövning som de för fram); läsvärt från liberalt håll hittar ni alltid på Liberati, länk här; Dick Erixon; Johan Hedin; Mark Klamberg; Per Ankersjö; Raymond Svensson; Ewa Björling…

Bild lånad från folkpartiet som kanske står för en mer genomtänkt valfrihetsagenda än vad de rödgröna nödlösningarna erbjuder...

‘helvetets förgård’, dag 2…

Igår, inspirerad av Per Albin Hansson, skrev jag här på bloggen (länk här) om den rödgröna politiska impotensen vad gäller Förbifart Stockholm under rubriken ”Är detta ‘helvetets förgård’. Rubriksättningen avslutades medvetet med ett frågetecken.

Då debatten om politiskt ansvarstagande (eller bristen därpå) och den bristande respekten för väljarna nu är inne på (gott och väl) sin andra dag så börjar man dock närma sig en punkt där frågetecknen rätas ut till utropstecken.

Det vi bevittnar måste i sanning vara en variant av just den helvetets förgård som Per Albin enligt uppgift menade att Stockholms Arbetarekommun utgjorde. Till kören av kritiker sällar sig idag fler professorer och grundlagslärda.

Sämre än så här lär väl inte politik bli. Eller?

Alla argument från gårdagens lilla betraktelse tycker jag alltjämt är giltiga, läs dem här!

Visby 23 april, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

Medialänkar det senaste dygnet: Leif Lewin (Brännpunkt); Sanna Rayman (SvD); Seved Monke; Hans Åberg; Kent Persson; Johannes Åman (DN); Epstein (DN); Sverker Gustavsson (Newsmill)…

Per Albin Hansson på den tiden då man lyckades bygga både vägar och spårvägar

Gårdagens medialänkar: Henrik Brors (DN); Prof. Jonas Eliasson (DN); Prof. Olof Ruin (DN); Prof. Folke Johansson (DN); Mona Sahlin (DN); Yvonne Ruwaida (DN); Dick Erixon; Lars Björndahl; Per Gudmundson; KajsaLisa; Per Pettersson; Badklands Hyena; Hagwall; Pär Johnson; SvD; SvD; Eie Herlitz (Brännpunkt – riktigt verklighetsfrämmande om du fråga mig); Göran Eriksson (SvD); Per Gudmundson (SvD Ledare); Per Gudmundson (Blogg om Jämtins svek); SvD (Huvudledare)…

Mer (läsvärda) blogglänkar här: Mark Klamberg; Per Altenberg; Magnus Andersson; Johan Hedin; Johan Ingerö; Runo Johansson;Gulan Avci; Joakim Hofvander; Hans Åberg; Maria Wallhager…

Update: Björn von Sydow (s) grumlade till saker ytterligare för det rödgröna gänget då han gick ut på Politikerbloggen (länk här) för att försvara sin partiledare samtidigt som han gav kritikerna rätt i att en lagändring krävs för att kunna genomdriva denna parodi på demokrati och politiskt ansvarstagande… (länk till DN’s rapport om detta finns här)

Update II: Först på kvällen la DN ut denna artikel som fanns med i morgonens tryckta upplaga, länk här.

Update III: Ett illustrativt och innovativt förslag om att lägga ned Essingeleden väcktes på denna blogg; läs Sanna Raymans kommentar här.

Update IV: Upptäckte att Sten Nordin och Åsa Torstensson hade kommenterat detta debacle på DN Debatt, länk här.

Är detta ‘helvetets förgård’?

Är det desperata och totalt horribla rödgröna utspelet apropå Förbifart Stockholm en försmak av vad vi har att vänta efter årets val? Om så kanske det finns fog för att tala om denna tid som en ‘helvetets förgård’ för något mer absurdt än utspelet av Sahlin, Wetterstrand och Ohly är det svårt att tänka sig.

Inte bara handlar det om den rödgröna impotensen och regeringsmaktens förfall (DN), eller om att man bryter mot diverse lagar och traditioner som har att göra med maktdelning och kommunalt självstyre att göra – det handlar också om en verklighetssyn som ter sig helt förryckt!

Hur kan man drista sig till att ställa behovet av vägar och kollektivtrafik emot varandra i en antingen eller fråga? Det är ju banne mig helt sjukt! Vem kan tro att man klarar sig utan både och?

Ponera att vi nu lämnar denna helvetets förgård och träder in i nästa stadium och verkligen genomför en folkomröstning kring den föreslagna frågan (kanske kan man ta en extra omröstning om huruvida kommunen ska fortsätta att tillhandahålla ett avloppsnät eller om man ska satsa på en bredbandsutbyggnad på samma gång) och att de som vill och behöver kunna transportera på ett meningsfullt sätt med bil i och kring huvudstaden också vinner denna omröstning. Hur ska då politikerna agera efter ett sådant resultat?

Ska politikerna vid en sådan ja-seger för Förbifart Stockholm i september 2012 helt plötsligt stoppa all utbyggnad av kollektivtrafiken? Ska man sluta finansiera SL, dra in vartannat tunnelbanetåg (eller kanske rent av lägga ned tunnelbanan) och straffbeskatta SJ för att de fortsätter att köra tåg i trots mot ”folkviljan”? Nä, trodde väl inte att det skulle låta så vettigt att man helt plötsligt drar bort pengarna från den helt nödvändiga kollektivtrafiken.

Men, och här kommer det verkligt underliga, är det någon endaste person som tror att de bakåtsträvande miljöfundamentalisterna vid en eventuell nej-seger skulle göra något annat än just att dra i nödbromsen för vägbyggena? Nä, trodde väl inte det heller.

Ett ja till Förbifart Stockholm kommer alltså i praktiken att innebära ett ja både till vägar och till kollektivtrafik emedans ett nej till Förbifart Stockholm innebär just ett nej till vägar.

Här finns alltså en total ojämvikt i själva upplägget. De som bor i innerstaden eller i närförort knuten till T-bana och huvudsakligen kan klara sina transportbehov med SL (och sedan komplettera antingen med den chic bilpool [Sjöstaden] eller privat bilhyra [övriga innerstaden]) kan med andra ord rösta som de vill utan att riskera att stå utan transportlösningar i den fasta förvissningen att ingen vill eller vågar lägga ned kollektivtrafiken.

Men invänder nu någon som orkat hänga med ända hit i texten. Kanske är detta tiden för ett tredje alternativ i folkomröstningen – dvs någon form av förnuftets röst där man säger att vi behöver både vägar och spårvägar?

Ja, med all säkerhet kommer ett sådant tredje alternativ att växa fram. Frågan, åter, blir då hur man ska tolka resultaten. Ska vi låta fundamentalisterna få tillgodoräkna sig både-och-rösterna så att både nej-rösten (eller ja-rösten beroende på vem som vinner den dragkampen om vad som ska stå på röstsedlarna) och kanske-rösten ska räknas som nej-röster då man utvärderar behovet av Förbifart Stockholm? Och, ska vi överhuvudtaget låta människor som aldrig ha suttit fast i en bilkö rösta? Och, hur ska vi hantera övriga landets behov av ett fungerande trafiksystem i huvudstaden?

Tolkningsmöjligheterna är med andra ord oändliga och om lyckades träta om tolkningen av 1980 års kärnkraftsomröstning i närmare 30 år så borde man väl kunna hålla tyckare och statsvetare sysselsatta med denna fråga åtminstone till framåt 2040-2050. Eller, och det här kan låta som ett verkligt radikalt alternativ, så väljer vi politiker som förmår ta ett ansvar för denna typ av för landet viktiga infrastrukturfrågor…

Det ursprungliga "gang-of-four" i sin alldeles egna variant av "helvetets förgård"...

Kort sagt, är det överhuvudtaget rimligt att vi låter oansvariga och inkompetenta politiker vältra över sina egna personliga problem på oss väljare? Vad blir det nästa gång? Vilket självklart behov (kollektivtrafik) ska vi ställa mot en sakfråga som det rödgröna gänget inte ids komma överens om? Kanske kan man rösta om kollektivtrafikens vara kontra bygget av ett höghus?

Avslutningsvis kan man inte låta bli att undra vilken typ av priviligierade innerstadsliv och/eller vilka ”kosttillskott” är det som detta ‘gang of three’ går på för att de själva ska kunna tycka att det de i sin desperation föreslår ska låta vettigt?

[Peter Eriksson får förlåta det här med gang of three, men han verkar bortkopplad och kommer väl kanske efter valet att ersättas av en betydligt mindre skäggig manlig förmåga från samma parti]

Som tur är finns åtminstone fortfarande en teoretisk möjlighet att genom den egna rösten i september 2010 undvika att vi kommer längre än till denna helvetets förgård…

Visby 22 april, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

Medialänkar: Henrik Brors (DN); Prof. Jonas Eliasson (DN); Prof. Olof Ruin (DN); Prof. Folke Johansson (DN); Mona Sahlin (DN); Yvonne Ruwaida (DN); Dick Erixon; Lars Björndahl; Per Gudmundson; KajsaLisa; Per Pettersson; Badklands Hyena; Hagwall; Pär Johnson; SvD; SvD; Eie Herlitz (Brännpunkt – riktigt verklighetsfrämmande om du fråga mig); Göran Eriksson (SvD); Per Gudmundson (SvD Ledare); Per Gudmundson (Blogg om Jämtins svek); SvD (Huvudledare)…

Mer (läsvärda) blogglänkar här: Mark Klamberg; Per Altenberg; Magnus Andersson; Johan Hedin; Johan Ingerö; Runo Johansson; Gulan Avci; Joakim Hofvander; Hans Åberg; Maria Wallhager…

Update: Björn von Sydow (s) grumlade till saker ytterligare för det rödgröna gänget då han gick ut på Politikerbloggen (länk här) för att försvara sin partiledare samtidigt som han gav kritikerna rätt i att en lagändring krävs för att kunna genomdriva denna parodi på demokrati och politiskt ansvarstagande… (länk till DN’s rapport om detta finns här)

Update II: Först på kvällen la DN ut denna artikel som fanns med i morgonens tryckta upplaga, länk här.

Update III: Ett illustrativt och innovativt förslag om att lägga ned Essingeleden väcktes på denna blogg; läs Sanna Raymans kommentar här.

Update IV: Upptäckte att Sten Nordin och Åsa Torstensson hade kommenterat detta debacle på DN Debatt, länk här.

Förnuftets seger?

Idag då jag scannade rubrikerna i DN såg jag  ”Betongväg ger bättre tunnelluft…” What the… tänkte jag. Har DN (länk här) refererat till mitt inlägg här på Olssons Blogg i januari där jag påpekade det absurda i den debatt som då varit om luftkvaliteten i Förbifart Stocholm (länk här)? Min poäng då var att man snarast skulle titta på betongvägar som ett alternativ till traditionell och långsiktigt kostsam asfaltsbeläggning.

Döm om min förvåning då jag idag läste att man gör exakt detta – d.v.s. analyserar konsekvenserna av betongbeläggning på Förbifart Stockholm.

Betongväg är dyrare men kräver mindre underhåll. Då den är mer slitstark blir det inte lika höga halter partiklar

Marie Westin, Miljöspecialist, Vägverket

Jag måste säga att beskedet var oerhört glädjande! Tack för att ni ger förnuftet en chans!

Glädjen blir inte mindre mot bakgrund av att jag i mitt minne har lagrat väldigt självsäkra uttalanden från representanter för den asfaltslobby (ja, det finns människor som tjänar stora pengar på att vi i Sverige har en så stor andel asfaltsvägar) som traditionellt haft en så stark ställning i Sverige som jag av en händelse råkade möte i en lyxig konferensanläggningsbastu ganska tätt inpå ovan refererat inlägg (Betongmedicin för vägverk på villovägar) här på Olssons Blogg (länk här).

För dessa herrar (ja, det var herrar) verkade det inte finnas på kartan att man ev. skulle kunna förlora en upphandling till betongleverantörerna. Provsträckan av betong på E4 vid Uppsala förklarades närmast som ett olycksfall i arbetet som definitivt inte skulle behöva upprepas. Att då dessa män kanske tvingas vässa sina argument och ev sänka sina marginaler i framtiden känns faktiskt ganska behagligt.

Att jag dessutom är övertygad om att en objektiv analys av de långsiktiga konsekvenserna och kostnaderna för olika vägbeläggningar kommer att göra att vi får se mycket mer av betongvägar i framtiden gör inte saken sämre. Tystare, ljusare och därmed säkrare, lägre koldioxidutsläpp och långsiktigt billigare! Och, inte minst, bättre luftkvalitet…

Lycka till Vägverket!

Riga, 12 mars 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

PS: Då man på Vägverket ändå färdas på denna förnuftets väg så vore det kanske dags att utreda om man inte skulle satsa på inköp av ett antal vägmålningsutrustningar och/eller låta de existerande arbeta lite mer – troligen skulle bättre/oftare målade vägmarkeringar (ränder) vara den mest kostnadseffektiva säkerhetssatsningen som man kan göra – svarta vägar i mörka landskap med bara fläckvisa rester av de målade markeringarna är långt ifrån säkra vägar. Att måla dessa mer regelbundet skulle inte kosta mycket!

Medialänkar: Luftproblemen började diskuteras i december, bl.a. i SvD, DN, SVT, SvD, Nyhetspressen och SvD…

Förhoppningsvis den skylt som vi får se snart på en funktionell led förbi Stockholm

Betongmedicin för vägverk på villoväg…

Av någon orsak så snubblade jag över en ”nyhet” från i december 2009 där det rapporterades att luften skulle bli så dålig i den planerade Förbifart Stockholm att det skulle vara ”livsfarligt” att vistas i den. De vanliga övertonerna kunde höras i artikeln och Marie Westin vid Vägverket hävdar i likhet med de kroniska nejsägarna vid Naturvårdsföreningen att det inte går att bygga förbifarten.

Vän av ordning kan dock undra om man inte krånglar till det lite väl mycket? Faktum är att jag är övertygad om att många problem skulle lösas om man valde en betongbeläggning istället för den av Vägverket så omhuldade och otidsenliga asfaltsbeläggningen.

Betongbeläggningar är dyrare än asfaltsbeläggningar första gången man lägger den. Å andra sidan så drar bilarna mindre bränsle (lägre utsläpp) och beläggningen håller mångdubbelt längre (mindre partiklar). Dessutom minskar elåtgången (det är tunnlar vi talar om) genom att beläggningen är avsevärt ljusare. De enda förlorarna verkar vara de entreprenörer som lägger asfalt – om och om och om och om igen…

Med tanke på detta vore det intressant att höra varför Marie Westin vid Vägverket väljer ”nejspåret” istället för att räkna på alternativa lösningar?

Kort sagt, det verkar som om Vägverket har kommit på villovägar… Betong ordineras!

Visby 29 januari, 2010
Mikael Olsson, FD

Medialänkar: SvD, DN, Allt om Motor; SVT Play

Blogglänkar: Daniel Helldén (nej-gänget & SKL); Halvard Nilsson (vill köra säkert); Ulmerkotten (positivist)

PS: Läs gärna detta examensarbete från Chalmers av Hilda Dahlin & Åsa Eliasson där de jämför asfalt- och betongbeläggningar och visar att betong är det långsiktigt billigaste alternativet.