Debatten om lärarlegitimationens utformning och ev. existens går vidare. Som ett försök till genmäle på Docent Jonas Vlachos debattartikel i gårdagens DN (läs även nedan på bloggen samt på Ekonomistas) så publicerar man i dagens DN en replik (länk här) från Eva-Lis Sirén (Lärarförbundet) och Metta Fjelkner (Lärarnas Riksförbund).
Tyvärr karakteriseras det de skriver bäst som ”goddag yxskaft”! Faktum är att man har svårt att avgöra om de överhuvudtaget har förstått vad Jonas Vlachos skriver? Om de har förstått så avstår de då åtminstone nogsamt från att bemöta hans välformulerade kritik…
Jonas Vlachos påpekar bland annat den för ansvarsutkrävande avgörande skillnaden mellan en läkare och lärare i att den förres journalanteckningar och värv hänför sig till en individ emedans den sistnämndes gärning hela tiden hänför sig till en grupp av individer (för det här med enskilda kvarsittningar är väl borttaget?) – denna poäng (liksom många andra) verkar tyvärr ha gått Sirén och Fjelkner förbi.
Faktum är att Sirén och Fjelkner inte svarar på en enda av de kritiska frågor som ställs i Vlachos artikel – de är helt enkelt svarslösa!
Samma visa gäller tyvärr också för Folkpartiets Lotta Edholm som fortfarande står svarslös på sin egen blogg (länk här) efter att igår ha förklarat att Jonas Vlachos landade i en för henne ”obegriplig slutsats”. Trots att debatten har rasat på hennes blogg och att flera (inkl. Jonas Vlachos) har försökt förklara för Lotta det som hon inte förstod har hon fortfarande inte dristat sig till att svara på någon endaste av de 22 kommentarer som samlats. Kort sagt, även Lotta Edholm är i allra högsta grad ”svarslös”.
Men, tyvärr är det ju så illa beskaffat i vårt post-industriella kunskapssamhälle att det sällan utgör någon ursäkt att vara ”clueless”…
Visby 19 november, 2010
Mikael Olsson, FD
Update I: En som dock inte står svarslös är Jonas Vlachos, se inlägg på Ekonomistas här; läs även Johannes Åman, länk här.
Update II: Även idag tycker jag alla som är intresserade av detta bör ägna ett par minuter åt att läsa vad Pär Engberg tycker om det hela utifrån sitt inifrånperspektiv (länk här).