Tag Archives: Per Gudmundson

Var landar ”satsen”?

Ärligt talat är jag övertygad om att de flesta hushåll galant kommer att klara en bensinprishöjning om ca 1:-/liter; för oss som kör långt handlar det då kanske om ca 3000-4000 kronor per år i merkostnad. Det vore faktiskt en större skam om vi hade byggt ett välfärdssamhälle där vuxna individer inte ska klara en sådan kostnadsökning.

Så, undrar man kanske, varför har jag ägnat så mycket tid under veckan åt att gnälla på det rödgröna s.k. alternativet som efter stor möda har rullats fram i offentligheten under den gångna veckan?

Jo, det ska jag förklara. För mig handlar det inte så mycket om utgifterna och de skattehöjningar som kommer att drabba oss alla. Dessa kommer vi som sagt att överleva. Skattehöjningen på bensin motsvarar effekterna av en liten konflikt i något av alla de oljeproducerande länderna. Det är kort sagt sådant som man får räkna med.

Problemet för mig är snarare att man inte har något som helst vettigt svar på vad man ska använda pengarna till! Hade de rödgröna bara bemödat sig om att analysera verkligheten och komma med något som åtminstone påminde om seriösa, genomtänkta och välgrundade förslag så skulle jag inte ha ägnat min tid åt att klaga. De har haft snart fyra år på sig att tänka igenom vad de vill åstadkomma och hur de isåfall ska åstadkomma detta – men icke då…

Istället för konkreta och välgrundade förslag kommer man med högst odefinierade så kallade ”satsningar” till kommunerna och diverse andra lika odefinierade svarta hål som man vill lägga pengarna i. Det verkar för en utomstående att man utifrån opinionsmätningar har bestämt sig för att det enda man kan komma överens om är att man vill vara annorlunda än alliansen – och eftersom medierna i mångt och mycket har beskrivit de senaste åren i termer av ”nedskärningar” (istället för det mer korrekta ”reformer”) så har de rödgröna dragit slutsatsen att just ”satsningar” är det som kommer att falla gemene man på läppen. Alas, här ska satsas pengar – alldeles oavsett om det behövs eller ej.

För mig och alla oss andra som ska bidra med dessa pengar som de rödgröna partistrategerna har bestämt ska ”satsas” för att säkra ett regeringsskifte så hade det faktiskt känts mer seriöst om man åtminstone hade försökt börja i den andra änden – dvs med en analys av hur världen ser ut, vad som eventuellt behövs för att förbättra den och isåfall hur det ska åstadkommas. Först efter det kan man då räkna fram en kostnad för åtgärderna.

Istället har man gjort precis tvärt om – man har bestämt sig för att en stor ”sats” imponerar och därför tagit i från tårna och försökt dränka det svenska medielandskapet i en kaskad av ”satsningar” som inte innehåller just någon substans annat än en prislapp…

Hade man börjat med själva analysen hade man istället för den långa rad av populistiska ”satsningar” som vi nu fått beskåda kanske hamnat i ett långt mindre populistiskt budskap – kanske inte helt olikt det som FP:s ekonomisk-politiske talesman Prof. Carl B. Hamilton framförde i DI (länk här). Ett budskap som säger att det för samhällets fortlevnad är viktigt att människor anstränger sig – men att det är negativt för människors vilja att anstränga sig om den politiska klassen lägger rabarber på mer än hälften av den extra pekuniära belöning som du eller jag får för vår ansträning – och detta alldeles oavsett hur gärna politikerna vill satsa offentligt…

Som sagt, utan en strategi så är det stor risk att ”satsningen” landar i det egna knäet och med tiden kallnar och utvecklas till något högst oaptitligt…

Visby 29 april, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr

Länkar: Per Gudmundson (om hur de gröna fått ge avkall på sin politik); Liberati (om behovet av sådana sanningssägare som Carl B. Hamilton); DN (om hur Ilja Batljan tvinga krypa till korset och lova att höja skatten (sic!) – troligen för att finansiera en ”satsning” av något slag); DN:s Ledarsida (om att det inte är 50-öringen som är problemet); Kent Persson (M); Johan Westerholm; DN:s Ledarsida (om att tågsatsningen är ganska tom på innehåll); Carin Jämtin (där hon hävdar att deras sats är större än alliansens sats, 10 miljarder större för att vara precis); Maria Wetterstrand (då hon ensam fick hålla hov och berätta om den rödgröna satsningen på bensinskatt); SvD (om koldioxidskattehöjningen); Tokmoderaten; Maria Wetterstrand (här besviken över att inte fler tycker det är en ynnest att få betala en politikers ”satsning”); SvD:s faktakoll (som själva glömde momsen); Maria Eriksson (om vänsterpartist som är fast i sitt skattemissbruk); SvD:s Huvudledare (om att det inte räcker med att göra av med mer pengar, man bör också ha en plan…); Seved Monke (i en stilla undran om vilka skatter som man inte satsar på att höja); Per Pettersson (om detta med att locka till sig barnen med en öppen kakburk); Per Altenberg (och igen); SvD:s Ledarblogg (om hur den rödgröna faiblessen för att ”satsa” offentligt befäster vår plats som landet med de absolut högsta marginalskatterna); Expressen (om de höjda skatterna); SvD (om den rödgröna s.k. politiken);  Johnny Munkhammar och Robert Gidehag (som på ett ungefär håller med om det jag skriver om skatterna – även om Munkhammar då är med i ett parti som inte prioriterar en avveckling av värnskatten)…

"Satsningar" måste både tas någonstans ifrån och ha en bra plats att landa...

Annonser

3 kommentarer

Filed under Hyckleri, plakatpolitik, politiskt ansvarstagande

Förbjud vin på flaska!

I går skrev jag om RUT-avdraget här på Olssons Blogg (länk här), något som fortsätter att diskuteras i medier idag (bäst idag var Per Gudmundson, länk här). Men, mitt i denna diskussion så verkar man glömma bort den oerhörda orättvisa som försiggår mitt framför våra ögon dagligdags, nämligen att vissa människor köper vin på flaska medans andra människor får nöja sig med bag-in-box. Hur kan detta få fortgå?

Eftersom Systembolaget envist verkar subventionera existensen av bättre viner genom att lägga ned mångfalt mer arbetstid på att hålla flasksortimentet igång och svara på frågor från kunder som använder sina pengar till lite dyrare viner så ser jag ingen annan lösning än att vi snarast förbjuder all försäljning av vin på glasflaska! Nu! Genast! Förbjud!!!

Snart på var mans bord!

Något som ytterligare understryker det orättvisa i vinflaskornas existens är att envisa rykten gör gällande att många av de människor som använder ”mina pengar” [jag menar blott att om vi bara höjde skatterna så skulle deras pengar kunna bli mina pengar] faktiskt inte ”behöver” dessa viner – de lägger dem istället i en källare! Fy för den lede!

Det minsta man kunde kräva är ju att vi hade infört ett system där flaskvinet behovsprövades så att de som drack mest också fick de finaste vinerna – att ha människor använda mina pengar till att köpa subventionerade flaskviner för att lägga i sina egna källare är ju inget annat än barockt!!!

Nu verkar det dock som om det är för sent att skapa rättvisa genom en behovsprövning av flaskvinet – så det enda raka blir att förbjuda det! Ropen skalla, påsvin åt alla!!!

Visby 5 mars, 2010
Mikael Olsson, FD

PS: För säkerhets skull måste jag kanske påpeka att ovanstående var ett litet försök till ironi som föranleddes av den insikt som morgonens lyssnande på det eminenta programmet Ring P1 (länk här) gav upphov till – nämligen att det faktiskt finns människor som på allvar ser varje tecken på olikhet som ett tecken på orättvisa…

Update 6 mars: Jag måste bara påpeka att i dagens SvD så tog PJ Anders Linder (länk här) upp ytterligare en bakomliggande orsak till min frustration över den allmänna debatten – nämligen boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett – även den debatterad i just P1 under den gångna veckan. Om boken kan man ju påpeka att den förfärande ofta verkar sammanblanda korrelation med kausalitet…

Update 8 mars: Även Maria Eriksson på SvD har lyssnat på P1 och kommenterat jämlikhetsdiskussionerna, länk här.

Länkar: Några röda bloggare som verkar se orättvisor lite här och där hittar ni här, här och här; för en listning av de mer liberala bloggarna hänvisar jag till gårdagens blogginlägg här på Olssons Blogg [RUT(t)et av Sahlin] – där hittar ni också länkar till medierapporteringen i övrigt – länk här. Läsvärt på Newsmill från en av de vars utkomst tydligen inte räknas riktigt lika mycket som en bilarbetares eller snickares utkomst hittar man här. Ytterligare en påminnelse om olikheten i synen på vad som är ett jobb värt att bevara hittar man här. En bra ledare i DN av Peter Wolodarski (?) som plockar upp det hyckleritema som jag hade på bloggen igår hittar ni här.

Snart förbjudet i rättvisans namn!

Lämna en kommentar

Filed under Hyckleri

Obligatorium för politiker, missionärer och alla oss vanliga dödliga…

Då jag på lördagens morgon hade läst Richard Swartz krönika i DN (läs den!) lade jag snabbt upp en länk på facebook med rubriken ”extremt viktig läsning”. Det dröjde dock inte innan jag fick den kanske högst berättigade frågan från en f.d. kollega om varför detta var extremt viktigt eller ens viktigt att läsa?

Mitt svar på den frågan är att det utifrånperspektiv som Richard Swartz erbjuder på vårt folkhem tyvärr är en bristvara. För många har sagan om folkhemmet och den mytomspunna välfärden blivit den dogm som man byggt sin världsbild på.

Världsbilder i sin tur är något som skapar självbilder – något som i allra högsta grad påverkar vårt agerande.

Så, om Richard Swartz med sin krönika och sitt välbehövliga utifrånperspektiv förmår rucka på den förhärskande och i mångt och mycket förlegade självbilden om Sverige som förebild hos bara en enda folkhemsnostalgiker så tycker jag det räcker för epitetet extrem viktig läsning.

Naturligtvis finns det vissa som skulle må extra bra av en genomläsning av hans krönika – en sådan grupp är de lokala och kommunala företrädare som jag skrev om här på Olssons Blogg under rubriken ”Bidragssvenskarnas äventyr…” (länk här) i samband med den diskussion som blossade upp i slutet av förra året i då SvD granskade de biståndspengar som kanaliserades via svenska kommuner.

Kort sagt, en mer adekvat och uppdaterad självbild skulle kunna underlätta svensk diplomati, fördjupa vårt internationella samarbete och effektivisera vårt bistånd mer än många andra och betydligt kostsammare reformer! För oss vanliga dödliga så gör det också kanske att vi blir mer alerta samhällsmedborgare med en öppnare och mer ödmjuk attityd gentemot vår samtid och omvärld.

Tyvärr är det också sant att självinsikt är den djupaste och mest svåruppnåeliga formen av insikt. Kanske kan dock Rikard Swartz krönika i detta avseende vara en hjälp till självhjälp. Om så, tack Richard!

Visby 9 januari, 2010
Mikael Olsson, FD

Update 10 januari, 2010
Samma typ av frågeställning som ovan – dvs frågan om vår självbild och vår plats i världen – fortsatte att diskuteras även under söndagen. Denna gång var det Per Gudmundsson som i SvD (länk här) erbjöd en betraktelse som i mångt och mycket liknade en diskussion som jag hade med en f.d. kollega på facebook under gårdagen – nämligen att det verkar finns ett närmast patologiskt behov hos en icke oansenlig del av vår befolkning vad gäller att få vara ”bäst i världen” på något. Jag skrev till honom att då BNP slutade vara ett adekvat mått för att visa vår överlägsenhet (just genom att vi sedan länge hade lämnat medaljplatserna) så hittade man snabbt andra mått – typ livsstilsmått (ung. ”nöjd med allt som livet ger”och ”vi har ändå väldigt vacker natur”). Den f.d. kollegan kontrade då med att vi trots allt var bra på pappaledighet – faktiskt nästan världsbäst…

(se även Metros artiklar som tydligen inspirerade inte bara Per Gudmundson, Metro torsdag & Metro fredag)

Bloggar om detta: Anders Edwardsson; Karin Stensdotter

Lämna en kommentar

Filed under Folkhemmet, Hyckleri