Category Archives: Energipolitik

Prislapp på rödgrön röst…

Äntligen har någon förstått att på ett pedagogiskt sätt visa vad en röst på det rödgröna laget i det förra valet skulle ha haft för alternativkostnad. Kort sagt, ett rödgrönt val har fått en prislapp!

Gör som många andra och logga in på http://www.jobbskatteavdrag.se och se hur mycket en rödgrön valseger 2006 skulle ha kostat dig!

Det ironiska och lätt sorgliga är precis som PJ Anders Linder påpekar i SvD att denna information kommer från en uppsalaföretagare (Harald Klomp) snarare än från regeringen. Också underligt är att det dröjt så länge innan en site som denna har fått sitt genomslag – den har nämligen funnits i ett år (läs vad Harald Klomp har att säga här).

Troligen är det också denna oförmåga att stå upp för värderingar och torgföra sin politik som kommer att kosta Alliansen segern i årets val…

Visby 7 januari, 2010
Mikael Olsson, FD

PS: Jag kan efter att nyttjat jobbskatteavdrag.se glatt konstatera att livet faktiskt har blivit bättre för mig sedan Alliansen vann 2006 – även om ett av deras allra första beslut innebar att jag förlorade mitt arbete…

PS2: Med ett beräknat elpris på 10 kronor per kilowattimme under morgondagen så finns det all anledning att till ovanstående alternativkostnad för en rödgrön valseger lägga de kostnader som kommer då man ytterligare minskar tillgången på elektricitet… Läs även Carl B. Hamiltons blogginlägg här. Mina egna tankar kring behovet av kärnkraft får ni fram genom att kryssa för energipolitik eller kärnkraft bland kategorierna…

Update 9 januari 2010

  • Även i dagens SvD tar PJ upp det här med att man från regeringens sida råkar glömma att tala om jobbskatteavdraget; tala om att sätta sitt ljus under skäppan…
  • Andra bloggar: Ekonomistas

Lämna en kommentar

Filed under Energipolitik, skattepolitik

Förnuftigt…

Ser på kvällen här att regeringen äntligen tagit det enda vettiga beslutet rörande transporter till och från Arlanda, nämligen att tillåta även pendeltågen att trafikera (SvD).

Avtalet med Arlanda Express fortsätter att vara en black om foten vad gäller flygtrafikens utveckling – men detta kanske kan få även dem att sänka sina priser till något som börjar likna en normal nivå.

Konkurrens brukar vara bättre än monopol på att skapa bra service; något att tänka på innan man skriver nya galna exklusivitetsavtal med privata aktörer inom området infrastruktur…

Visby 26 november, 2009
Mikael Olsson

Medialänk: Pendeltåg till Arlanda | Resenyheter | SvD.

Lämna en kommentar

Filed under Energipolitik

Greenpeace köper Vattenfalls kärnkraft…

Nåja, riktigt så långt har inte den internationella miljörörelsen kommit. Vare sig vad gäller probleminsikt eller handlingskraft i riktning mot minskade koldioxidutsläpp. Icke förty är det fantastiskt glädjande att man människor kan ändra sig och komma till nya insikter.

I Washington Post säger t.ex. Greenpeaceaktivisten Stephen Tindale att:

It really is a question about the greater evil — nuclear waste or climate change,” ”But there is no contest anymore. Climate change is the bigger threat, and nuclear is part of the answer.”
Stephen Tindale i Washington Post

Utifrån en sådan insiktsfull analys är Tindale nu en av många brittiska miljöaktivister som stödjer planerna på en utbyggd kärnkraft. Så, så väldigt långt ifrån verkligheten var inte min rubriksättning.

Länken till Washington Post hittar du här. Läs den!

Visby 25 november, 2009
Mikael Olsson, FD

PS1: Läs gärna mer om min personliga syn på det här med kärnkraft (Olssons Blogg, Olssons Blogg, Olssons Blogg) och traditionella mediers  bevakning av energifrågan idag (SvDDN; DN). Tidigare mediebevakning hittar du här (SvD; SvD; SvD; SvD).

PS2: Apropå gårdagens ”stora” händelse, dvs vanvården av grisar så var det faktiskt och oförklarligt fler människor än någonsin som besökte denna lilla blogg. Kanske var det även då rubriken (Bye bye Lars Hultström…) som lockade, eller möjligen det faktum att jag nämnde att man i hans CV kunde läsa att att han såg som en styrka hos sig själv att han inte hade några ”problem med media”. Idag onsdag har uppmärksamheten också spritt sig till ledarsidorna (DN, SvD); kom dock ihåg vad jag skrev igår om Djurrättsalliansen som rörelse.

3 kommentarer

Filed under Energipolitik, kärnkraft, Miljöpolitik, Vattenfall, vindkraft

Läsvärda drapor…

För någon vecka sedan skrev jag lite om hur historiens dom mot vindkraftsförespråkarna skulle kunna komma att bli hård (Olssons Blogg). Jag citerade då också Stockholmsinitiativets Jonny Fagerström (även Föreningen Svenskt Landskapsskydd) – men har sedan missat en läsvärd replik från honom. Också den på Brännpunkt.

Vindkraft i verkligheten. Foto: Roland Ylvén. Det var svårt att finna ett foto av vindkraftverk där bilden var tagen från normal ögonhöjd och visar hur "fel" det kan bli i ett övrigt vackert landskap - det är troligen ingen slump att flertalet officiella bilder av vindkraftsparker är flygfoton som får dessa installationer att se små ut...

En annan läsvärd drapa av samma författare hittar man på Newsmill. Ytterligare läsvärda drapor på samma tema (Naturskyddsföreningen och vindkraften) finns också dessa på Newsmill – bl.a. denna av Christoffer Fjellner och Gunnar Hökmark samt denna av Lars Wohlin.

Och, för de som vill läsa en faktaspäckad redogörelse gällande förutsättningarna för olika energislag att ersätta koldioxidgenerande energiproduktion kan jag bara åter rekommendera Sustainable Energy: without the hot air.

Visby 23 november, 2009
Mikael Olsson, FD

Lämna en kommentar

Filed under Energipolitik, Hyckleri, Miljöpolitik, vindkraft

Insinuant om polsk guide…

I dagens klimatartikel i DN (vänj er, det kommer att komma minst en om dagen fram till efter att cirkusen i Köpenhamn är avklarad) avhandlar kolkraft. Närmare bestämt polsk kolkraft från kraftverket Elektrownia.

Artikelförfattaren Jan Lewenhagen har kommit på en säljande jämförelse med Sverige; rubriken slår följaktligen fast att kraftverket släpper ut som halva Sverige. Artikeln kommer med all säkerhet att bli en av dagens mest lästa och refererade vid kaffeborden…

”Tänk, att ett kraftverk kan släppa ut…” ”Tänk, om man bara kunde stänga…”

Det jag själv tänker på är dock följande. Tänk om bara artikelförfattaren kunde ha avhållit sig från den i mina ögon ganska insinuanta kommentaren om sin guide. Om honom skriver han nämligen:

”Thomas Lottko tycks veta det mesta om Elektrownia, mindre om koldioxid och klimathot…” ”Han känner exempelvis inte till det stundande klimatmötet i Köpenhamn.”
Jan Lewenhagens karakterisering av sin ciceron

Om de istället för denna typ av nedlåtande kommentarer hade gjort en analys av vad som krävs för att ersätta koldioxidutsläppen vid Elektrownia så kanske även de hade kommit fram till att kärnkraftverk kanske var det enda realistiska? Vilken sorts skygglappar är det som hindrar författarna från att dra denna typ av slutsats?

Samma kommentar kan man rikta mot den analys som Jan Malmborg bifogar i spalten bredvid  – dvs att den verkar behäftad med skygglappar (än så länge endast papperstidningen, s. 17). Han låter Eons Englandschef stå för den avslutande analysen i form av ett gammalt citat där han säger: ”Om vi inte kan lösa det här problemet med kol, kommer vi att förlora kampen mot klimatförändringarna”.

Trots detta uttalande nämner in Malmborg kärnkraft en enda gång… Konstigt sa räven…

Visby 23 november, 2009
Mikael Olsson, FD

PS: Mina egna blogginlägg om energipolitik hittar man genom att klicka för  motsvarande kategorier nedan. En annan blogg där framför allt diskussionen kom att bli ganska upplyst är följande – se framför allt diskussionen – inlägg #31 är intressant och välskrivet…

Lämna en kommentar

Filed under Östersjöregionen, Energipolitik, kärnkraft, Miljöpolitik

Gotländsk tidningskrönika…

Söndagar är en fantastisk dag! Under många år förknippade jag den med en kombination av Godmorgon Världen, SvD (tjock) och DN (tjockare). Nu bor jag dock på Gotland – något som innebär att man får göra avkall på tidningarna (SvD distribueras överhuvudtaget inte trots presstöd som en rikstidning)

Alternativet är att man håller fast vid Godmorgon Världen men att man istället för tryckta alster sitter med datorn och försöker läsa sig till vad som hänt samt vad folk och fä tycker och tänker om saker och ting.

Det första som slog mig i denna process idag var en välskriven kolumn av Peter Wolodarski om Vattenfall och dess ägare (DN). Liksom jag tidigare har försökt påpeka (länk) så finns det något verkligt problematiskt i hur ägandet i detta bolag har utövats (eller inte utövats).

Vad gäller energipoltiken och miljön så påpekar Wolodarski bland annat att:

”Sverige behöver inga deprimerande lågenergilampor för att rädda jordens klimat.”
Peter Wolodarski

Detta är  förvisso sant! Men, samtidigt så pekar uttalandet på det som jag själv saknar i Wolodarskis artikel – nämligen en fördjupad problematisering av att Sverige inte har ett energisystem som är skiljt från våra grannar och att Vattenfall inte primärt är ett bolag som agerar på den svenska marknaden.

Sverige är redan idag knutet till kontinentaleuropa vad gäller elledningar och kommer snart att vara än mer knutet till våra ostliga grannar i Östersjöregionen. Denna ökade efterfrågan måste mötas med en ökad energiproduktion om inte situationen för de svenska konsumenterna ska bli helt ohållbar; något som jag skrivit om här.

Vidare så kan man då man läser om Vattenfall i svenska medier inte låta bli att slås av den brist på utblick som i många fall karakteriserar kommentarerna. Det har förekommit många rop om att Sverige skulle sälja ut hela eller delar av Vattenfall och att svenska statliga bolag inte ska vara engagerade i andra länder. Det man glömmer då är hur energimarknaden i Europa ser ut. I mångt och mycket är det en marknad som domineras av statligt ägda jättar – Electricité De France [engelskspråkig (sic!) hemsida här] är kanske det bästa exemplet.

Frågan som inställer sig då är varför Sverige ska avhända sig möjligheterna att påverka sin egen energipolitik genom att sälja ut det mest framgångsrika energibolag som man har och/eller bakbinda detta bolag?

***

Energifrågor är gudbevars inte det enda som uppmärksammas i morgonens tidningar. Claes Arvidsson har t.ex. i ett par blogginlägg kommenterat frågan om LAS (här och här) – något som jag själv kommenterade i förrgår kväll (här) och som har diskuterats ivrigt inför, under och efter folkpartiets möte (DN, DN Debatt, SvD Brännpunkt och SvD).

Naturligtvis är det bra att man diskuterar LAS. Bra är det också att man uppmärksammar det faktum att det i rådande tider gör att ungdomar har svårt att hålla sig kvar på arbetsmarknaden.

Tyvärr verkar det dock som om få uppmärksammar det som jag personligen ser som det huvudsakliga problemet med LAS – nämligen att LAS genom sin utformning gör att människor blir ofrivilligt inlåsta på arbetsplatser de inte gillar och med arbetsuppgifter som de kanske inte längre fullt ut klarar av!

Genom att ha valt en väg där den huvudsakliga ”tryggheten” återfinns i att man garanteras fortsatt anställning (vare sig man vill det eller ej) så har man också omyndigförklarat många människor; man kan t.ex. inte säga upp sig själv och räkna med lagens eller samhällets stöd i form av A-kassa – enbart om någon annan bestämmer att du måste sluta så träder olika avtalslösningar in.

På motsvarande sätt så har LAS tyvärr tagit bort ansvaret från företagen; det finns inget land i Europa där det är tillnärmelsevis så billigt för ett företag att säga upp sina anställda! Detta är något som ofta glöms bort i debatten – och tyvärr hör man inte många röster höjas för högre avgångsvederlag som ett alternativ till LAS…

Sammantaget så ser jag personligen få möjligheter till ”reformering” av LAS; den huvudsakliga inlåsningseffekten ligger i att det enda som i princip gör att man ”sitter säkert” är att man har sett samma logotyp på lönebeskedet under ett stort antal år. Egen förtjänst spelar liten roll och att man försöker liva upp systemet genom att införa ett par jokrar (undantag från turordningsreglerna) ändrar inte på den grundläggande logiken i att man gör bäst i att sitta still i båten!

På motsvarande sätt kommer inte avgångsvederlag i sig att räcka långt för att reformera den svenska arbetsmarknaden så länge vi inte skapar en allmänt bättre mobilitet. Inte heller kommer liberalare regler och borttagna karensregler vad gäller A-kassa (om man säger upp sig själv) att göra nämnvärt mycket för att människor i gemen ska våga ta kontroll över sina egna arbetsmarknadskarriärer; inte så länge som majoriteten just ”sitter säkert” i egenskap av många tjänsteår…

Därmed inte sagt att vi inte snarast bör initiera en diskussion om just avgångsvederlag och en mer människotillvänd A-kassa där de försäkrade tillerkänns rätten att själv bestämma när det är dags att gå vidare till en annan anställning; tvärtom så kommer detta att vara nödvändiga inslag om man ska kunna komma längre än till en verkningslös ”reformering” av LAS.

Visby 22 november, 2009
Mikael Olsson, Fil. Dr.

***

Update 1. Även Fredrik Braconier tar upp Vattenfall här – själv tycker jag dock poängerna är lite för lätta – ska man analysera Vattenfalls energiproduktion så måste det ske i ett europeiskt perspektiv – inte i ett snävt svenskt perspektiv…

Update 2. Så här mot slutet av dagen noterade jag att även Svenskt Näringsliv ger sin syn på LAS (DN); det som är positivt är väl att man är en garant för att debatten hålls levande – negativt är att inte heller de verkar villiga att göra något åt hela ”paketet” som jag skisserade ovan – de vill enbart ”luckra upp anställningsskyddet”…

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsmarknad, Äganderätt, Östersjöregionen, Energipolitik, LAS, Vattenfall

Ägare sökes…

Inom samhällsforskning så har frågor rörande ägandets betydelse upplevt en renässans från 1980-talet och framåt. Årets ekonomipris till Elinor Ostrom var ytterligare ett bevis på detta (även om kommentarerna kring hennes forskning visade på omfattande missförstånd kring hennes resultat, se SvD).

Icke förty, gårdagens besked om att Vattenfalls VD vill sälja det elnät man äger aktualiserar åter frågor kring ägandets betydelse – för det man först och främst frågar sig idag är naturligtvis vad ägarna har för planer för sitt bolag?

Naturligtvis behöver man inte hålla med om de brösttoner (se SvD, SvDDN & DN) som kommer från den rödgröna sidan så fort man vädrar något som man kan slå alliansregeringen i huvudet med, för att ställa den i högsta grad berättigade frågan om vad man som ägare har för affärsplan. Näringsdepartementets tystnad i frågan är därför beklämmande!

I frånvaro av ägarens kommentarer så kan vi tyvärr bara spekulera. Kanske är det så att man från statens sida vill föra över även de mer lokala distributionsnäten till Svenska Kraftnät och dess GD Mikael Odenberg för att göra Vattenfall till ett renodlat produktionsbolag? Om så är fallet så kanske gårdagens besked är ett positivt sådant. Dessutom skulle det vara helt i linje med det jag själv tolkade som något positivt för svensk energiförsörjning och skrev om under rubriken En glädjens dag så sent som häromdagen…

Men, å andra sidan, om det handlar om en kortsiktig vinstmaximering från Vattenfalls sida (driven av dess anställde VD Josefsson snarare än dess ägare) – på bekostnad av mer strategiska frågor kring energiförsörjning och energidistribution – då kan inte beskedet tolkas som något annat än att vi har ett statligt företag på drift och i omedelbart behov av ägarens lotsning.

För, om det är något som de senaste årens debatt om Gazprom och deras gasledning genom Östersjön borde ha lärt oss så är det väl att kontroll över energinäten en strategisk fråga i dagens samhälle? Låt oss nu höra vad staten som ägare har att säga i denna strategiska fråga!

Visby 11 november, 2009
Mikael Olsson, FD

Uppdatering: Om än något motvilligt verkar det nu som om en ägare har anmält sig i form av Maud Olofsson (SvD, DN)

Andra bloggar om detta: Knuff

Läsvärt om än snävt av Fredrik Braconier om Vattenfall här.

1 kommentar

Filed under Äganderätt, Energipolitik, kärnkraft, politiskt ansvarstagande, Vattenfall