Tag Archives: koldioxidutsläpp

Greenpeace köper Vattenfalls kärnkraft…

Nåja, riktigt så långt har inte den internationella miljörörelsen kommit. Vare sig vad gäller probleminsikt eller handlingskraft i riktning mot minskade koldioxidutsläpp. Icke förty är det fantastiskt glädjande att man människor kan ändra sig och komma till nya insikter.

I Washington Post säger t.ex. Greenpeaceaktivisten Stephen Tindale att:

It really is a question about the greater evil — nuclear waste or climate change,” ”But there is no contest anymore. Climate change is the bigger threat, and nuclear is part of the answer.”
Stephen Tindale i Washington Post

Utifrån en sådan insiktsfull analys är Tindale nu en av många brittiska miljöaktivister som stödjer planerna på en utbyggd kärnkraft. Så, så väldigt långt ifrån verkligheten var inte min rubriksättning.

Länken till Washington Post hittar du här. Läs den!

Visby 25 november, 2009
Mikael Olsson, FD

PS1: Läs gärna mer om min personliga syn på det här med kärnkraft (Olssons Blogg, Olssons Blogg, Olssons Blogg) och traditionella mediers  bevakning av energifrågan idag (SvDDN; DN). Tidigare mediebevakning hittar du här (SvD; SvD; SvD; SvD).

PS2: Apropå gårdagens ”stora” händelse, dvs vanvården av grisar så var det faktiskt och oförklarligt fler människor än någonsin som besökte denna lilla blogg. Kanske var det även då rubriken (Bye bye Lars Hultström…) som lockade, eller möjligen det faktum att jag nämnde att man i hans CV kunde läsa att att han såg som en styrka hos sig själv att han inte hade några ”problem med media”. Idag onsdag har uppmärksamheten också spritt sig till ledarsidorna (DN, SvD); kom dock ihåg vad jag skrev igår om Djurrättsalliansen som rörelse.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Energipolitik, kärnkraft, Miljöpolitik, Vattenfall, vindkraft

Historiens dom…

Intressant att även kritiska röster får komma till tals i energi- och/eller miljödebatten. SvD Brännpunkt har under några dagar tagit in ett antal intressanta inlägg. Först ut var Bjørn Lomborg (artikel; min kommentar) och idag fick vi äntligen en motbild till den allmänt vedertagna om vindkraften i form av en artikel av Jonny Fagerström (artikel).

Tyvärr måste jag konstatera att Fagerström faller i fällan då han låter vindkraftslobbyn behålla problemformuleringsinitiativet genom att tillstå att det skulle finnas något motsatsförhållande mellan koldioxidfri energiproduktion, värnad natur och energiexport (t.ex. inom Östersjöregionen) – det gör det naturligtvis inte om man bejakar en kapacitetsutbyggnad av kärnkraften (något som jag gladde mig åt i gårdagens betraktelse)!

Däremot kan jag inte annat än att hålla med Fagerström i att historiens dom riskerar att bli hård mot de som i dagsläget driver den absurda expansionen av vindkraften i Sverige; en expansion som tydligen gärna får ske i naturvårdsområden och med bästa strandläge.

Intressant att notera är att det inte sällan verkar vara samma människor som i andra sammanhang är starka försvarare av strandskyddet som förordar vindkraftsexpansionen som riskerar att förstöra våra kustområden!

Visby 10 november, 2009
Mikael Olsson, FD

PS: Läs gärna Sustainable energy – without the hot air om ni vill skapa er en egen faktabaserad uppfattning om det realistiska i att basera vårt energisystem på vindkraft; betänk också att vindkraft aldrig kan ersätta baskraft från t.ex. fossila bränslen, vattenkraft eller kärnkraft…

Update 23 november, 2009: Missade att Stockholmsinitiativets Jonny Fagerström kom med en replik på Brännpunkt för en vecka sedan; repliken hittar ni här.

2 kommentarer

Filed under Energipolitik, kärnkraft, Miljöpolitik

En glädjens dag…

På många sätt och vis känns det som om idag är en glädjens dag. Det handlar inte bara om firandet av 20-årsjubileet för murens fall – utan det handlar minst lika mycket om gårdagens besked om att Vattenfall planerar att öka kapaciteten i den svenska reaktorparken. Detta är glädjande på en lång rad sätt:

För det första är det naturligtvis glädjande för miljön – en 70-procentig ökning av mängden koldioxidfri energi är en seger för det rationella tänkandet. Denna typ av icke-väderberoende baskraft är helt och hållet nödvändig om man ska kunna planera för t.ex. solenergi som komplement.

För det andra så är beskedet glädjande utifrån ett östersjöregionalt perspektiv. Som kanske är allom bekant så pågår ett ambitiöst arbete inom EU för att knyta medlemsländerna kring Östersjön närmare till varandra. En del i detta är också en sammankoppling av energinäten via nya elkablar. Att vi inte bara bygger nya distributionsnät utan också planerar att fylla dessa ledningar med koldioxidfri elkraft är därför i allra högsta grad välkommet.

För det tredje så är beskedet glädjande ur en ekonomisk synvinkel; både svensk industri och svenska hushåll kan förhoppningsvis se fram emot en mer rimlig prisbild för elkraften. Fram till gårdagens besked har politikerna sedan länge talat både väl och gärna om behovet av en mer integrerad elmarknad. Dock, de som har tjänat mest på denna ökade integration av marknaden är de (länder) som nåtts av tidigare ej existerande ledningar (vinst i form av en ökad energisäkerhet) och, inte minst, elbolagen som i och med ökande efterfrågan har gått med enorma vinster utan att ha gjort särskilt mycket (windfall gains). De som har fått betala är i mångt och mycket de svenska elkonsumenterna; de har betalat för såväl export som energiomställning (sjunkande produktion) i form av höjda elpriser.

Höjda elpriser skulle i och för sig inte ha varit så farligt om det hade skett på en fungerande marknad där den ökande efterfrågan och därmed förknippade ökade vinsterna lockar nya aktörer som investerar i ny kapacitet (som i sin tur sänker priserna). Tyvärr så har vi inte en fungerande marknad för energi – tvärtom så har vi lagar och regleringar som effektivt stoppar marknadskrafterna från att fungera på ett normalt sätt.

Under en lång tid så har det också verkat finnas få krafter som skulle kunna verka för att den typ av tabun och regleringar som omöjliggör en fungerande energimarknad försvinner; den allmänna opinionen är emot alla förslag att radikalt öka tillgången på energi (något som skulle kunna ske genom en utbyggnad av antingen kärnkraft och/eller vattenkraft) – och energiindustrin har som det har verkat inte haft några direkt starka incitament att driva frågan så länge som vinstnivåerna ligger på historiskt höga nivåer.

Den enda kraft som man har kunnat räkna med är den energiintensiva industrin. Företrädare för denna har också länge försökt skapa opinion för ett ökat utbud och en därmed bättre fungerande marknad – dock verkade det från åskådarplats som om deras insatser och engagemang minskade över tiden. Den konspiratoriskt lagda skulle dessutom ha kunnat fundera på huruvida den som det verkade falnande lågan för frågan berodde på att man trots allt inte behöver betala samma höga pris som konsumenterna (de betalar inte energicertifikat)…

Dock, de senaste veckornas händelser har i mångt och mycket ändrat på denna tråkiga bild. Beskeden från industrin i oktober var ett första steg. Gårdagens besked om att även den statliga energijätten Vattenfall skulle ta sitt uppdrag på allvar och försöka öka tillgången på energi var ett viktigt andra steg. Tillsammans gör de att framtiden känns mer hoppfull än vad den gjorde tidigare under året!

Hotbilderna är dock många; s+v+mp verkar fast beslutna att försöka mota olle i grind. Detta är sorgligt med tanke på att vi just i denna stund står inför ett s.k. window of opportunity där vi genom en kraftfull satsning på kärnkraft skulle kunna dels möta den trippla utmaningen som handlar om att: (i) hantera den ekonomiska krisen och skapa förutsättningar för den inhemska industrin att verka långsiktigt, (ii) att snabbt och radikalt minska koldioxidutsläppen och (iii) att vara en drivande kraft för en integrerad Östersjöregion där vi inte utelämnar våra grannländer till ett beroende av import av fossilbaserad energi.

Dock, som historiker så hyser man alltid viss grad av skepsis – det kommer att krävas ett stort mått av politiskt mod om man ska kunna fånga denna möjlighet – och tyvärr har vi väl inte alltid sett prov på denna typ av mod som innefattar att tala i klartext och försöka förklara relativt komplicerade resonemang. Men, som sagt, hoppet är det sista som överger en – och en glädjens dag som denna då vi firar 20-årsjubileumet av murens fall så vore det direkt dumt att inte känna ett visst mått av hopp utifrån de signaler som kommit om en tillnyktring i energidiskussionerna.

Visby 9 november, 2009
Mikael Olsson, FD

Medialänkar:
SvD, DN, AB, DN, Östran, SvD & SvD [Brännpunkt] [alla om energi]; DN, DN [ledare], SvD, SvD & SvD [ledare] [alla om murens fall]

Andra bloggar:
Danne Nordling (liberal); Jöran Fagerlund (vp); Lars Kamél (surgubbe)…

Riktigt läsvärt faktaunderlag:
Sustainable energy – without the hot air

Update:
Redan onsdagen den 11 november gjorde faktiskt folkpartiet slag i saken och gick ut med en propå om mer kärnkraft! Grattis! Se Ekot

Update 2:
För en helt annan syn på Vattenfalls utveckling, se Fredrik Braconiers artikel den 22 november (länk här).

5 kommentarer

Filed under Östersjöregionen, Energipolitik, Hyckleri, Miljöpolitik, Vattenfall

plakatpolitikens pris…

Att plakatpolitik kommer till ett pris är inget nytt. Att intäkter och kostnader av plakatpolitik fördelas olika är heller inget nytt; politikerna tar de röster som kan genereras och medborgarna får bära kostnaderna.

Men, att plakatpolitiken ges en så specifik prislapp som den ges av Per Kågeson i sin kommande bok tillhör inte vanligheterna.

Faktum är att hans uträkningar enligt DN pekar på att det misslyckade experimentet med etanoldrift hittills (2005-2008) har kostat oss inte mindre än 50.000 kronor i minskade skatteintäkter per bil i drift!

Till detta kommer fortsatt skattesubventionering så bilarna rullar på våra vägar och drivs på sprit.

Skulle man till dessa direkta och indirekta kostnader (mätbara via skattsedel) lägga en skattning på värdet av den nedhuggna regnskog (som tidigare band koldioxid) och andra negativa miljöeffekter i etanolens spår så blir kostnaderna för detta politiskt drivna experiment enorma.

Faktum är att det med så stora offentliga kostnader och subventioner är svårt att längre tala om ”privatbilism”.

Och, förresten, var finns alla dessa politiker som tidigare sjöng etanolens lov idag? Är det så att de kammade in vad de kunde då de kunde det (rösterna) och idag har lämnat oss med den stora notan?

Anna Odell retade den stora folkopinionen då hon som det så högtravande hette ”kostade samhället” uppemot 10,000 kronor för vården. Hon åtalas.

Politikerna som i slutändan kanske har pådyvlat oss skattebetalare kostnader om närmare en kvarts miljon per etanolbil i drift (räknat på en livslängd om 15 år och i övrigt samma kalkyler som de som redovisades i DN) – de sitter i riksdagen och kommunfullmäktige och är i full färd med att skissa på nästa kostsamma plakatprojekt…

Trevlig helg!

Visby 16 maj 2009
Mikael Olsson, FD

UPDATE: apropå en kommentar som jag fick så inser jag att det kanske behöver klargöras att inte heller de koldioxidutsläpp som genereras av spritdrift är utan alternativkostnad – att de skulle vara klimatneutrala baseras på ett logiskt felslut där man inte tillerkänner den mark som de facto går åt för att mata bilarna med mat en alternativ användning!

Faktum är dock att marken kunde användas till skogsbruk – skog som binder stora mängder utsläpp – och som dessutom kan göra det under hundratals år om man använder virket till konstruktioner eller helt enkelt låter den stå!

Tyvärr verkar det fortfarande finnas människor som tror att etanolens koldioxidutsläpp är av en annan art än den som genereras av bensin. Så är inte fallet…

Media: DN, Lasse Swärd i DN, Intervju med Per Kågeson i DN

UPDATE NOVEMBER: Motsvarande debatt kom igång igen då man även i rikspressen uppmärksammade att det kanske finns en alternativ användning till skogen, se SvD.

8 kommentarer

Filed under Hyckleri, Miljöpolitik