LO: en stat i staten?

Valrörelsen började så bra med en nästan total enighet om att man skulle vara schyssta mot varandra. De olika lägren övertrumfade varandra i att bedyra trohet mot principer om fair play.

Men, nu verkar något ha hänt. Under den senaste veckan har känns det som om valrörelsen har blivit riktigt ful i trynet. Det är dock inte något av de etablerade politiska partierna som stått för de största ingresserna – det är LO!

Det började med deras extremt osmakliga negativa affischkampanj där de försökte ta hedern av alla borgerliga partiledare (en roligare variant av dessa affischer står att finna här på Liberatis blogg samt här och här).

Det fortsatte med att man visade att man inte tolererade oliktänkande artister utan partibok då man nekade Linda Bengtzing att spela på deras familjedag i Furuvik (länk). Konstigt nog tar man tacksamt emot pengarna från alla medlemmar även om de är av samma ”tvivelaktiga” politiska övertygelse som Bengtzing… Men, det är klart, pengar luktar inte på Norra Bantorget heller.

Sedan, idag, kom det kanske allra fulaste utspelet då LO visade vad man kan åstadkomma med de närmare 630 miljoner som man uppskattar att deras sponsring av socialdemokraterna är värd (läs Hamiltons Blanding, länk här) – ett helt paket med populistisk och protektionistisk lagstiftning!

I ett alldeles särdeles osmakligt paket av ”lagförslag” om arbetsmarknaden fick vi alltså idag se hur LO:s egenintressen (ökad makt över svensk arbetsmarknad och svenskt samhällsliv) sammanföll med en smaklös rödgrön flirt med de som sympatiserade med de slagord som myntades i samband med Vaxholmskonflikten då talkörer skanderade ”Go Home” till de utländska arbetare som hade uppsökt Sverige för att skapa sig ett bättre liv. Fy för den lede!

Klart står åtminstone att LO inte på något sätt tänker ge upp sin plats som en potentiell ”stat i staten”. En ”stat” som utifrån sin finansiella styrka och sina kopplingar till rörelsen genom lag kan åstadkomma det man inte kan lyckas med vid förhandlingsbordet.

Det står likaledes klart att det rödgröna laget inte är någon trojka – det är en fyrpartskoalition där kanske den allra mäktigaste parten (LO) inte ens officiellt ställer upp till val…

Visby 19 augusti, 2010
Mikael Olsson, FD

PS: tar alltjämt tacksamt emot förslag om hur man kommer igång med sitt Twittrande? (se http://twitter.com/olssonstweet)

Medialänkar: Maria Eriksson (SvD); Hagwall; Annie Johansson; Albin Ring Broman; Adam Cwejman; Jan Rejdnell; Dick Bengtson; Anders Ljungberg

Update 20 augusti, 2010
I en intressant ledare tar Annika Ström Melin på DN idag upp likartade frågeställningar om LO:s roll i samhället som jag gjorde ovan (länk här). Annars verkar dagens kommentarer mest fokusera på hur LO-folket använder de lokaler och lägenheter (länkar här, här, här, här, här och här) som de har till sitt förfogande och det talas vitt och brett om nolltolerans mot sexköp. Smakfullt nog är partisekreterare Ibrahim Baylan relativt återhållsam (nåja, länk här)- inte minst med tanke på hans egna tidigare eskapader i form av sexklubbsbesök (länk här; se även Liberatis kommentar kring det hela här).

En bild av den polske rörmokare som LO helst skulle se inte dök upp i Sverige...

Annonser

3 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad

3 responses to “LO: en stat i staten?

  1. Rupert

    Politik har alltid handlat om klasskamp, även om politiker ofta låtsas om annat.

    LO har alltid format svensk politik, så även motparterna på kapitalistsidan, t.ex. Svenskt Näringslivs, Almega, Stiftelsen fritt näringsliv, Timbro, Captus, UOK, Ratio, Fores, Clapham, Skattebetarnas Förening, Villaägarnas riksförbund, Handelskammaren osv.

    Jag skulle föredra om alla slutade hyckla och låtsas om annat.

    ”I ett alldeles särdeles osmakligt paket av ”lagförslag” om arbetsmarknaden fick vi alltså idag se hur LO:s egenintressen (ökad makt över svensk arbetsmarknad och svenskt samhällsliv)”

    Ja, vad är det för konstigt med det? De senaste 30 åren har vi sett en utveckling där politikerna (från alla partier) tävlat ikapp om att förbättra villkoren för företagarna (alla Timbros gamla krav har genomförts) och det ser vi än i dag. Detta har i princip varit det överordnade syftet med hela politiken.

    De senaste åren har det skett mycket strider kring frågan om bemanningsföretag och detta har pressat LO som i sin tur har pressat S till att nu vidta åtgärder. Klasskamp helt enkelt. Fungerar precis likadant åt andra hållet bara att det från den sidan inte behövs så mycket press för att saker ska hända.

  2. Det riktigt trista med Laval-blockaden var enligt mitt synsätt att de flesta som stod där utanför skolan i Waxholm inte alls stod där och blockerade av genuin omsorg med de lettländska byggnmadsarbetarna, de stod där för att de är livrädda för att letterna skulle ta deras arbeten. Men letterna fick ju dubbelt så mycket betalt som de brukade få hemma i Lettland.

  3. mikael olsson

    Som sagt, klasskamp är ju tyvärr inte längre liktydigt med internationell solidaritet. Tyvärr verkar klasskampen handla om just protektionism…
    Mvh
    Mikael

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s