För några år sedan hade jag tät kontakt med en doktorand i företagsekonomi. Jag försökte inpränta i honom att det fanns en avgörande skillnad mellan korrelation och kausalitet. Jag lyckades inte i mitt uppsåt.
Att jag misslyckades i mitt uppsåt vad gäller doktoranden må vara hänt. Det är dock värre att så många av de som kommenterar boken Jämlikhetsanden av Wilkinson och Pickett – nu senast Göran Rosenberg (länk här) – går i samma fälla som många vänsterdebattörer och låter sig bländas av en bok som i allt väsentligt handlar om korrelationer snarare än kausalitet.
Att sedan många av de korrelationer som författarna visar på verkar vila på en svajig empirisk grund där index blandas samman och data inte alltid stämmer med angivna källor – något som Danne Nordling tagit upp på sin blogg (länk här) – gör inte saken bättre.
Avslutningsvis dock – och kanske allvarligast av allt – är att även om de korrelationer som författarna visar på i vissa fall skulle innefatta någon form av kausalitet så är det långt ifrån säkert att man som de olika vänsterdebattörerna gör kan tolka detta som ”policyråd” för ett land som Sverige som i detta sammanhang redan utgör ett extremfall…
Visby 9 mars, 2010
Mikael Olsson, Fil Dr
Medialänkar: PJ Anders Linder skrev bra om den kult som skapats kring denna bok här; tidigare omnämnande på SvD finns här, här och här; Danne Nordling har förutom i ovan nämnt inlägg diskuterat boken vid ett flertal andra tillfällen, länk här; DN:s recension av Ulrika Kärnborg – som definitivt övertolkar boken – hittar man här; Johan Norbergs kommentarer (läsvärda) hittar man här; Dr. Andreas Bergh (länk här) har gjort ett jättejobb och analyserat boken och skrivit ett kort PM om densamma. För fler referenser till forskning med ett mer dynamiskt perspektiv inom området, se även Niclas Berggrens blogg – länk här. Som ett exempel på de vänsterdebattörer som låtit sig bländas av mängden data som presenteras kan nämnas den annars oftast vederhäftige Ali Esbati, länk här.
Update: Hade inte tidigare läst Dan Josefsons recension av boken (länk här), men att hans påstående om ”att idemiologerna Richard Wilkinson ochKate Pickett med förkrossande vetenskaplig tyngd driver tesen…” är tyvärr mer talande vad gäller hans egen (o)förmåga än vad det är vad gäller författarnas vetenskapliga prestation…
Långt senare så kom det en lång anmälan av boken av Fil Dr Joakim Molander i form av en understreckare, länk här. Även denna gång tycks det som om Wilkinson och Pickett har lyckats förföra med sin extensiva snarare än intensiva användning av statistik.