Category Archives: Arbetsmarknad

LO: en stat i staten?

Valrörelsen började så bra med en nästan total enighet om att man skulle vara schyssta mot varandra. De olika lägren övertrumfade varandra i att bedyra trohet mot principer om fair play.

Men, nu verkar något ha hänt. Under den senaste veckan har känns det som om valrörelsen har blivit riktigt ful i trynet. Det är dock inte något av de etablerade politiska partierna som stått för de största ingresserna – det är LO!

Det började med deras extremt osmakliga negativa affischkampanj där de försökte ta hedern av alla borgerliga partiledare (en roligare variant av dessa affischer står att finna här på Liberatis blogg samt här och här).

Det fortsatte med att man visade att man inte tolererade oliktänkande artister utan partibok då man nekade Linda Bengtzing att spela på deras familjedag i Furuvik (länk). Konstigt nog tar man tacksamt emot pengarna från alla medlemmar även om de är av samma ”tvivelaktiga” politiska övertygelse som Bengtzing… Men, det är klart, pengar luktar inte på Norra Bantorget heller.

Sedan, idag, kom det kanske allra fulaste utspelet då LO visade vad man kan åstadkomma med de närmare 630 miljoner som man uppskattar att deras sponsring av socialdemokraterna är värd (läs Hamiltons Blanding, länk här) – ett helt paket med populistisk och protektionistisk lagstiftning!

I ett alldeles särdeles osmakligt paket av ”lagförslag” om arbetsmarknaden fick vi alltså idag se hur LO:s egenintressen (ökad makt över svensk arbetsmarknad och svenskt samhällsliv) sammanföll med en smaklös rödgrön flirt med de som sympatiserade med de slagord som myntades i samband med Vaxholmskonflikten då talkörer skanderade ”Go Home” till de utländska arbetare som hade uppsökt Sverige för att skapa sig ett bättre liv. Fy för den lede!

Klart står åtminstone att LO inte på något sätt tänker ge upp sin plats som en potentiell ”stat i staten”. En ”stat” som utifrån sin finansiella styrka och sina kopplingar till rörelsen genom lag kan åstadkomma det man inte kan lyckas med vid förhandlingsbordet.

Det står likaledes klart att det rödgröna laget inte är någon trojka – det är en fyrpartskoalition där kanske den allra mäktigaste parten (LO) inte ens officiellt ställer upp till val…

Visby 19 augusti, 2010
Mikael Olsson, FD

PS: tar alltjämt tacksamt emot förslag om hur man kommer igång med sitt Twittrande? (se http://twitter.com/olssonstweet)

Medialänkar: Maria Eriksson (SvD); Hagwall; Annie Johansson; Albin Ring Broman; Adam Cwejman; Jan Rejdnell; Dick Bengtson; Anders Ljungberg

Update 20 augusti, 2010
I en intressant ledare tar Annika Ström Melin på DN idag upp likartade frågeställningar om LO:s roll i samhället som jag gjorde ovan (länk här). Annars verkar dagens kommentarer mest fokusera på hur LO-folket använder de lokaler och lägenheter (länkar här, här, här, här, här och här) som de har till sitt förfogande och det talas vitt och brett om nolltolerans mot sexköp. Smakfullt nog är partisekreterare Ibrahim Baylan relativt återhållsam (nåja, länk här)- inte minst med tanke på hans egna tidigare eskapader i form av sexklubbsbesök (länk här; se även Liberatis kommentar kring det hela här).

En bild av den polske rörmokare som LO helst skulle se inte dök upp i Sverige...

Annonser

3 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad

Gotländsk tidningskrönika…

Söndagar är en fantastisk dag! Under många år förknippade jag den med en kombination av Godmorgon Världen, SvD (tjock) och DN (tjockare). Nu bor jag dock på Gotland – något som innebär att man får göra avkall på tidningarna (SvD distribueras överhuvudtaget inte trots presstöd som en rikstidning)

Alternativet är att man håller fast vid Godmorgon Världen men att man istället för tryckta alster sitter med datorn och försöker läsa sig till vad som hänt samt vad folk och fä tycker och tänker om saker och ting.

Det första som slog mig i denna process idag var en välskriven kolumn av Peter Wolodarski om Vattenfall och dess ägare (DN). Liksom jag tidigare har försökt påpeka (länk) så finns det något verkligt problematiskt i hur ägandet i detta bolag har utövats (eller inte utövats).

Vad gäller energipoltiken och miljön så påpekar Wolodarski bland annat att:

”Sverige behöver inga deprimerande lågenergilampor för att rädda jordens klimat.”
Peter Wolodarski

Detta är  förvisso sant! Men, samtidigt så pekar uttalandet på det som jag själv saknar i Wolodarskis artikel – nämligen en fördjupad problematisering av att Sverige inte har ett energisystem som är skiljt från våra grannar och att Vattenfall inte primärt är ett bolag som agerar på den svenska marknaden.

Sverige är redan idag knutet till kontinentaleuropa vad gäller elledningar och kommer snart att vara än mer knutet till våra ostliga grannar i Östersjöregionen. Denna ökade efterfrågan måste mötas med en ökad energiproduktion om inte situationen för de svenska konsumenterna ska bli helt ohållbar; något som jag skrivit om här.

Vidare så kan man då man läser om Vattenfall i svenska medier inte låta bli att slås av den brist på utblick som i många fall karakteriserar kommentarerna. Det har förekommit många rop om att Sverige skulle sälja ut hela eller delar av Vattenfall och att svenska statliga bolag inte ska vara engagerade i andra länder. Det man glömmer då är hur energimarknaden i Europa ser ut. I mångt och mycket är det en marknad som domineras av statligt ägda jättar – Electricité De France [engelskspråkig (sic!) hemsida här] är kanske det bästa exemplet.

Frågan som inställer sig då är varför Sverige ska avhända sig möjligheterna att påverka sin egen energipolitik genom att sälja ut det mest framgångsrika energibolag som man har och/eller bakbinda detta bolag?

***

Energifrågor är gudbevars inte det enda som uppmärksammas i morgonens tidningar. Claes Arvidsson har t.ex. i ett par blogginlägg kommenterat frågan om LAS (här och här) – något som jag själv kommenterade i förrgår kväll (här) och som har diskuterats ivrigt inför, under och efter folkpartiets möte (DN, DN Debatt, SvD Brännpunkt och SvD).

Naturligtvis är det bra att man diskuterar LAS. Bra är det också att man uppmärksammar det faktum att det i rådande tider gör att ungdomar har svårt att hålla sig kvar på arbetsmarknaden.

Tyvärr verkar det dock som om få uppmärksammar det som jag personligen ser som det huvudsakliga problemet med LAS – nämligen att LAS genom sin utformning gör att människor blir ofrivilligt inlåsta på arbetsplatser de inte gillar och med arbetsuppgifter som de kanske inte längre fullt ut klarar av!

Genom att ha valt en väg där den huvudsakliga ”tryggheten” återfinns i att man garanteras fortsatt anställning (vare sig man vill det eller ej) så har man också omyndigförklarat många människor; man kan t.ex. inte säga upp sig själv och räkna med lagens eller samhällets stöd i form av A-kassa – enbart om någon annan bestämmer att du måste sluta så träder olika avtalslösningar in.

På motsvarande sätt så har LAS tyvärr tagit bort ansvaret från företagen; det finns inget land i Europa där det är tillnärmelsevis så billigt för ett företag att säga upp sina anställda! Detta är något som ofta glöms bort i debatten – och tyvärr hör man inte många röster höjas för högre avgångsvederlag som ett alternativ till LAS…

Sammantaget så ser jag personligen få möjligheter till ”reformering” av LAS; den huvudsakliga inlåsningseffekten ligger i att det enda som i princip gör att man ”sitter säkert” är att man har sett samma logotyp på lönebeskedet under ett stort antal år. Egen förtjänst spelar liten roll och att man försöker liva upp systemet genom att införa ett par jokrar (undantag från turordningsreglerna) ändrar inte på den grundläggande logiken i att man gör bäst i att sitta still i båten!

På motsvarande sätt kommer inte avgångsvederlag i sig att räcka långt för att reformera den svenska arbetsmarknaden så länge vi inte skapar en allmänt bättre mobilitet. Inte heller kommer liberalare regler och borttagna karensregler vad gäller A-kassa (om man säger upp sig själv) att göra nämnvärt mycket för att människor i gemen ska våga ta kontroll över sina egna arbetsmarknadskarriärer; inte så länge som majoriteten just ”sitter säkert” i egenskap av många tjänsteår…

Därmed inte sagt att vi inte snarast bör initiera en diskussion om just avgångsvederlag och en mer människotillvänd A-kassa där de försäkrade tillerkänns rätten att själv bestämma när det är dags att gå vidare till en annan anställning; tvärtom så kommer detta att vara nödvändiga inslag om man ska kunna komma längre än till en verkningslös ”reformering” av LAS.

Visby 22 november, 2009
Mikael Olsson, Fil. Dr.

***

Update 1. Även Fredrik Braconier tar upp Vattenfall här – själv tycker jag dock poängerna är lite för lätta – ska man analysera Vattenfalls energiproduktion så måste det ske i ett europeiskt perspektiv – inte i ett snävt svenskt perspektiv…

Update 2. Så här mot slutet av dagen noterade jag att även Svenskt Näringsliv ger sin syn på LAS (DN); det som är positivt är väl att man är en garant för att debatten hålls levande – negativt är att inte heller de verkar villiga att göra något åt hela ”paketet” som jag skisserade ovan – de vill enbart ”luckra upp anställningsskyddet”…

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsmarknad, Äganderätt, Östersjöregionen, Energipolitik, LAS, Vattenfall

Skygglapp eller dumstrut…

Ibland blir svensk politik mer obegriplig än vanligt. Då man läser att Per Bardh skulle ha hävdat att ”[d]et är bruket av visstidsanställningar som skapar otryggheten för ungdomarna” (SvD Brännpunkt) blir man riktigt oroad; är det skygglappen eller dumstruten som talar?

Visstidsanställningar är idag något som arbetsgivare i många fall tvingas till att använda eftersom rättigheterna (eller inlåsningen, beroende på hur man ser det) hos de redan besuttna (fast anställda) är sådana att något annat än ett tillfälligt kontrakt inte är att tänka på; ofta handlar jobböppningar om att någon tar tjänstledigt av ett eller annat skäl…

Tyvärr är det också så att den fasta anställningen i sig – givet arbetsmarknadslagstiftningen som den ser ut – blir ett skäl i sig att hålla fast vid den (fasta) tjänst som man fått – alldeles odelat vad man tycker om arbetet i sig; inlåsningseffekterna blir på det sättet nyckeln till den utelåsning av ungdomar och andra som kommit att bli ett kännetecken för den svenska arbetsmarknaden.

Att då läsa hur Per Bardh och Sandra Viktor försöker göra någon form av analytisk skiljelinje mellan turordningsregler å ena sidan och användningen av visstidsanställningar å andra sidan (se nedan) känns inte seriöst och man undrar just om det är den politiska skygglappen eller den intellektuella dumstruten som talar?

Visby 21 november, 2009
Mikael Olsson, FD

Nedan följer det avslutande citatet i Bardhs och Viktors Brännpunktsartikel:

Att skrota turordningsreglerna i las kommer inte ha någon inverkan på ungdomsarbetslösheten. Ett minskat bruk av visstidsanställningar kommer att betyda oerhört mycket mer. (Per Bardh & Sandra Viktor)

Update: mer debatt här

1 kommentar

Filed under Arbetsmarknad, LAS