Vill bara helt kort säga att jag blir glad av att det finns krafter som vill försöka hålla liv i vårddebatten – senast PJ Anders Linder i sitt krönika om mat och fria vårdval i Europa.
Ganska förutsägbart så får han mothugg från socialdemokratiska företrädare i bloggosfären och annorstädes. Dock, eftersom jag själv har skrivit om detta med vård vid ett flertal tillfällen – bland annat under rubrikerna En obekväm sanning, Sjukhus, sjuka fenomen och sjuka reaktioner och Självbedrägeriet satt i system – så vill jag bara påminna om vad som är och förblir den svenska sjukvårdens akilleshäl – nämligen tillgängligheten…
Svensk sjukvård får alltjämt sämre betyg för tillgänglighet än något annat Europeiskt land!
Visby 24 maj, 2009
Mikael Olsson, FD
Update: Dick Erixons inlägg om att vård utomlands minskar lidandet är i och för sig vällovligt – men, frågan är om man kan sätta sitt hopp till utlandsvården att ställa till rätta den bristande tillgängligheten i Sverige?
Är det inte snarare troligt att möjligheten till utlandsvård till en oproportionerligt stor andel kommer att nyttjas av oss resursstarka individer som redan idag vet hur man manövrerar systemet?
Olssons Blogg 
Såg din kommentar ovan. Det förvånar mig något att SvD:s ledarsida verkar få dina hyllningar som förkämpar för ökad tillgänglighet och bättre mat! Vad beträffar den senaste frågan så leder man Stockholms läns landsting där matskandalen är ett sorgligt faktum.
När det gäller tillgängligheten har arbetet med att förbättra tillgängligheten för alla ersätts av ett ensidigt fokus på vårdgivarens villkor. Tillgängligheten är sämre i många delar av vårt landsting där sjukligheten är högre. Statistiskt kan man säkert plocka fram att besökstalen har ökat. Det är en självklar effekt när man får pengar per (läkar)besök. Patienten får så att säga springa i skytteltrafik till vården därför att vårdenheten ska ha in så många ”pinnar” som möjligt för att gå runt.
Hyllandet av Svd som ”kraft som vill hålla liv i vårddebatten” blir något tragisk med tanke på att tidningen samtidigt hyllar att vårt landsting valt sänkta skatter före satsningar på bättre tillgänglighet.
Det är förstås glädjande att tillgängligheten hos oss ändå utvecklas positivt. Så har skett också under den förra mandatperioden. Delar ändå din syn att det är bra med en levande vårddebatt.
/Peter
Hej Peter,
Tack för din kommentar. Jag bor iofs inte längre i Stockholm så jag bör nog inte uttala mig om det hela i alltför starka ordalag.
Det jag däremot har försökt uttala mig om är den i allmänhet usla tillgängligheten i Sverige – det är också den politiken som har lett till dessa höga murar som jag skriver om i tidigare inlägg.
Och, denna Europas sämsta tillgänglighet är tyvärr inget som man reder ut i en handvändning. Och om man inte ser problemen för vad de är – dvs ett systemfel där de med minst pekuniära och andra resurser får betala priset – och där sådana som du och jag klarar oss rätt bra för att vi kan tala för oss och vet att det gäller att vara påläst då man träffar vårdgivarna – då kommer man aldrig att kunna åtgärda dem med aldrig så mycket mer ”resurser”…
Men, som sagt, läs gärna mina tidigare inlägg och även de rapporter och index som jag där hänvisar till.
Vidare, jag är inte övertygad om att de människor som faktiskt (snabbare) får träffa en läkare till följd av Vårdval Stockholm uppskattar att liknas med ”pinnar” – ej heller är jag övertygad om att de skulle tala om sina läkarbesök i så nedvärderande termer…
Med vänliga hälsningar
Mikael
hej igen
Hoppas att du inte uppfattade att uttrycket ”pinnar” var mitt synsätt. Så beskrivs det väl mest i (den ganska volymiösa) landstingsbyråkratin. Att pat. snabbare får träffa vården kan knappast hänföras till vårdvalet. Den utvecklingen mot en bättre tillgänglighet har pågått länge. (se ett av mina tidigare inlägg http://tinyurl.com/amlzc9
För övrigt har jag ett 80-tal sjukvårdsinlägg på min blogg om du vill se mer av mina åsikter 🙂
Det både patienter och läkarkåren säger i kritiska termer om vårdvalet är att det som vore bäst för patienten, med besök som ser till hela patienten och komplicerade helheter är omöjligt. Vården har av detta systemfel kortat besöken av ekonomiska skäl för att gå runt. Pat. får alltså återkomma igen. Då ersätts vårdcentralen med nya pengar.
Ska läsa vidare om de politiska murar du talar om som du ser som förklaring till låg tillgänglighet. I många fall när vi i hälso- och sjukvårdsnämnden följer upp tillgänglighet så är det mycket organisationsfrågor som ”stör” och inte beslut som politiken har fattat.
hlsn
Peter
Hej Peter,
Min mening var som sagt inte att börja debattera vårdvalet – däremot är det väl precis som du säger än så länge ingen undersökning som pekar på minskande tillgänglighet i Stockholms län?
Vidare, jag har full respekt för att saker och ting har blivit bättre över åren i Stockholm – problemet som jag ville uppmärksamma är dock att Sverige som helhet ligger väldigt dåligt till om man jämför sig med omvärlden (EU-27) – faktum är att vi ligger sämst till…
Hittills är det dock ingen som plockat upp denna tråd – och min stilla undran är om det ev beror på att vi som håller på med weblogs kanske alla tillhör den privilegierade klick som sällan eller aldrig behöver uppleva de fulla konsekvenserna av att Sverige som helhet har sådan dålig tillgänglighet? Eller, ska vi bara ta och avfärda European Health Consumer Index som nys? 😉
Mvh
Mikael